Bloggen

Veckan som varit

februari 11, 2007 § 0 kommentarer

På måndagsmorgonen hörde jag på nyheterna att tonåringars hjärnor inte är riktigt som de ska. Ingen med tonåringar i sina hem är ett dugg överraskade. Det visar sig att deras hjärnor är outvecklade och de kan liknas med omogna Avokados ungefär och blir inte fullt utvecklade förrän i 20-års ålder. Det är en hel del saker de har svårt att förstå och riskbedömning är helt utanför deras kapacitet. Detta i kombination med deras rubbade dygnscykel gör dem synnerligen olämpliga att ha hemma. Vi arma föräldrar älskar dem förståss ändå så smäll i dörrarna och skrik ni bara små älskade tonåringar, puss på er.

Vädret i början av veckan var i Åre helt förfärligt och tävlingarna kunde inte komma igång. Arrangörerna var bedrövade, frustrerade och förvånade men ortsbefolkningen sa på nyheterna att vädret var helt normalt för februari. Kan det möjligen föreligga en informationsmiss eller går Åres kommunalpolitiker omkring med Pinocchio näsor efter att ha ljugit arrangörerna fulla om traktens fördelar.

I min inkorg har det på sistone börjat komma skräpmail. Alla dessa handlar om samma produkt och det är tydligt att nyheten om min stundande 50 årsdag läckt ut för nu vill man kursa på mig Viagra. Just den potens höjaren nr. 1 Viagra men i dessa mail stavat på alla upptänkliga sätt utom det korrekta. Jag berättade för min sambo Agneta om mail floden och hennes reaktion var.

”Du behöver inget Viagra för du är tillräckligt besvärlig som det är.”

Tack älskling, det finns inget så uppbyggligt som en kvinnas kärlek. På tal om kärlek så fyllde min äldsta dotter Camilla 18 år i veckan och påstår att hon börjar bli vuxen. Snart får hon väl för sig att flytta hemifrån också men det säger jag bara att det parti som får fart på lägenhetsbyggandet i länet får inte min röst. Min lilla bäbis ska bo kvar hemma och förgylla tillvaron för sina ömma föräldrar i många år till, så det så.

Så kom då tävlingarna i Åre igång till slut och Anja tog guld direkt. Guldfeber uppstod i nationen och hon vilade en dag, tittade på ”Time Out” på TV 4 och sedan smällde hon till och tog ett guld till. Första delen av åket sjöng hon,

”tänk om jag hade en liten liten apa”

För sig själv och var oslagbar med en sådan repertoar. Jag satt framför burken och tjöt och gjorde vågen. Tur att jag inte är intresserad av sport för då har jag kunnat bli riktigt upphetsad och det kan vara farligt.
På tal om farligt så rapporterades det på nyheterna om en undersökning som visade att det är farligare att hoppa studsmatta än att färdas i trafiken. Att färdmedel som bilar, bussar och mopeder är överlägsna när det gäller att ta sig från punkt a till punkt b sades det ingenting om i undersökningen i fråga. Det var främst fot och vrist skador som uppstod vid studsmattehoppandet så även om man lagstadgade om att man måste ha säkerhetsbälte, hjälm, flytväst, knäskydd, skottsäker väst, munskydd, visir, plockhandske, suspensoar och myggstift så lär inte den dåliga skadestatistiken rubbas en millimeter.
Jag ser fram emot fler härliga jämförelser som att det är farligare att odla Bananer än att måla tavlor eller vådan av att titta på störtlopp jämfört med att kasta vatten på morgonen.

På fredagskvällen efter att ha haft intimt umgänge med min motionscykel hamnade jag till min förtvivlan framför programmet ”Let’s Dance” med delar av familjen.” Jag beklagade mig över hur utomordentligt svårt det var att få ut något som helst underhållningsvärde ur det som blind. Sambon Agneta hade full förståelse för detta men tyckte själv att det var kul. Jag fortsatte med att ifrågasätta själva programidén med par som dansar fast de inte kan. Den nyblivna 18-åringen tittade lite förstrött upp från TV-tidningen och undrade vad det var för skillnad på det och ”Idol?

På lördagskvällen hade Camilla en liten 18-årsbjudning för släkt och de närmaste vännerna så jag missade schlagerfestivalomgång nr. 2. Min vän Tom ringde och undrade om jag tittade på eländet. Han ifrågasatte om detta var det bästa i låt väg man kunnat vaska fram med 3500 inskickade bidrag i bagaget. På söndagen såg jag reprisen och förstod vad han menade för startfältet var i sanning patetiskt. Inget bra sätt att förvalta ett program som för några år sedan var helt utdömt men på senare år blivit otroligt populärt igen. Kanske jag helt sonika borde hoppa över dessa usla deltävlingar och gå direkt på Pudelns kärna, finalen. Låtmaterialet är av alldeles för låg kvalitet för att programmet ska få ockupera lördagskvällarna i min TV. Jag undrar i mitt stilla sinne om mutor, överdriven önskan att uppnå genrebreddning, ost i öronen hos urvalsjuryn eller kanske ren utmattning hos de fem låtskrivare som totat ihop hälften av bidragen för tionde året i rad, är orsak till den usla kvaliteten. Bäst som jag satt där och undrade bytte jag kanal och fann damernas störtlopp och Anja tog guld igen. Hon flåsade och log, jag gjorde åter vågen och schlagertävlingen förpassades dit den hör hemma, i glömskans land. Hade däremot,

”Tänk om jag hade en liten Apa”

Varit med i schlagern hade tävlingen fått en helt annan dignitet. Artisten skulle vara den läckert höftvickande sångerskan Anja P. endast iklädd bastkjol, två strategiska vantar och pjäxor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>