Som ni säkert hört så blev DEN ENGELSKE PREMIÄRMINISTERN Boris Johnson bötfälld för sitt festande under pandemin. Nog har jag gått loss en och annan gång i mina dar men så till den grad att jag fått böta har ÄNNU inte hänt.
Det närmaste jag kommit är en släkting till mig som fick tillbringa natten i en fyllecell i Stockholm men något vite blev det aldrig fråga om. Han blev på morgonen släppt och tillsagd att gå och det gjorde han men trots att många röster har höjts för att förmå Boris att avgå så sitter han kvar ännu. Han blir nog kvar för det är skillnad på olika.
Kanske är det så att jag helt enkelt inte har blivit bjuden till rätt partyn. Tyder på att min vänkrets är lika trist som jag.
När man nu ändå är ute och härjar vid allehanda vattenhål är det lätt att munnen går utan att för den sakens skull ha någon koppling till hjärnan. Mycket opraktiskt och då om inte förr blir man djupt avundsjuk på presidenten i USA. När han levererar grodor, trots att han är nykter, och improviserar fritt till sina talskrivares förtvivlan finns hjälpen alltid till hands.
En stab av pressansvariga förklarar ingående vad den lösmynte ledaren egentligen sagt och vad han menade. Jag kan med lätthet komma på ett antal tillfällen då en sådan skara av assistenter skulle ha räddat arselet på mig.
Det är trotsallt skillnad på truth och trut! Ibland hade det varit lättare att betala ett bötesbelopp för att sedan gå vidare än att ta konsekvenserna av sina handlingar eller för vad käften kläckt ur sig. Ett kungarike för en rådgivare!
På tal om böter så har det varit en minst sagt orolig helg på många platser i landet.
Att en högerextremist så flagrant vill missbruka sin demokratiska rätt till att snacka skit och att bränna religiös litteratur är sorgligt och lågt men också fullt lagligt. Han må vara en idiot men har faktiskt inte gjort något fel i juridisk mening. De ligistgäng som ägnade sig åt att kasta sten på blåljuspersonal bröt däremot mot fler lagar än vad jag orkar räkna upp.
Visst fans det de som var rättmätigt uppretade över bränningen, eller hotet därom, av deras religions texter men det var i huvudsak huliganer som ställde till med upploppen.
Jag hoppas att man kastar lagboken på dem men det är bäst att man skyndar sig på innan någon vänster eller högerextremist får för sig att bränna den. Om man eldar med den så skulle det kunna leda till att gatorna fylls av rosenrasande jurister i slips, kostym och medhavd paragrafkunskap. En förfärlig syn!
Alla polisbefäl hade alltså en jobbig helg men mest synd tycker jag om en av polischeferna i Malmö. Det är inte stenkul när våldsbenägna glin kastar sten på ens personal och att man strax därpå måste gå ut i media och prata om saken när man heter Petra Stenkula.
För att övergå till något mer glädjerikt så har vi åter fått smaka på den ljuva våren. Det känns toppen men när mitt barnbarn kommer på besök är det alltid risk för Frost.
Ska nog inte klaga över det för det är ändå ljusår bättre än Greta Gris. Ibland när det grymtas som värst på vår TV och det är så där vämjeligt pedagogiskt att man mår rent illa brukar jag i tysthet sjunga en kam plåt för mig själv i soffan. Oftast blir det den härliga gamla hitlåten av Donna Summer och Barbra Streisand jag ihärdigt gnolar.
”…A nöff is a nöff I can’t go on this way…”
I ren desperation försökte sambo Agneta och jag komma på något annat som skulle tillfredsställa det lilla barnbarnets faktiskt ganska kräsna smak i barnprogram än de infernaliskt grymtande fläskkotletterna som höll på att driva oss galna. Vi var inne på andra varvet och redan det första tärde hårt på våra psyken. Då kom jag på att barnets ömma moder hade sagt att spöket Laban var populär och räddningen var nära.
Från att vi nyss varit vita som lakan fick vi nu nytt hopp och färg i ansiktet och på SVT-play fann Agneta flera avsnitt med den gulliga lilla vålnaden.
Programmet gick i gång och av pur förvåning satt den lilla tösen och stirrade glosögt på skärmen. Jag tror att hon väntade på att filmen skulle börja men faktum är att den var redan i full gång. Problemet var att det var stillbilder eftersom man helt enkelt filmat av en bok och lagt på en berättarröst. Tidigt 60-tal och för att ytterligare förgylla det hela så var det i svartvitt. En stund satt hon bara där och glodde förbryllat men snart nog kom den givna protesten. Tillbaka till ruta ett för oss men hon utnyttjade bara sin yttrandefrihet och hon kastade i alla fall inte sten över detta missbruk av en för henne viktig bok.
Kommentera