Frågan om gängkrig med skjutningar och sprängningar på andra dagar än nyårsafton var med största säkerhet en av de frågor som ledde till ett regeringsskifte vid det senaste valet. Frågan i fråga har inte tappat i aktualitet sedan dess men nu har vi av de segrande politikerna fått veta att det inte går att få bukt med eländet inom någon snar framtid som det framstod när ämnet gick under valfläskflagg men så där väldigt förvånade tror jag inte att någon av oss är egentligen.
Hårda bullar och stark medicin utlovas men att hela befolkningen borde dra sitt strå till stacken är inte lika tydligt. Visst är det omoraliskt, cyniskt och tyvärr oerhört lönsamt att sälja narkotika men om vi gav fan i att köpa dessa droger skulle problemet snart försvinna eller åtminstone drastiskt minska. Jag inser att jag här begär lite väl mycket för det är klart att vi hårt arbetande medborgare måste få stoppa näsan i en lina gladpullver då arbetsveckan tagit musten ur oss och det är dags att festa loss. Vad vore väl en ravefest utan rätt droger? Det är faktiskt nya tider nu och att begära att musiken och lyckan över att få dansa och umgås med härliga vänner och potentiella sexpartners räcker helt enkelt inte. Då skulle man ju vara tvungen att dansa till hits som även håller att bara lyssna på. Rent löjeväckande!
Nog klipptes det en och annan hövding till Pink Floyd och Grateful Dead men i sammanhanget var det marginellt och möjligen lite mesigt när det beskådas i backspegeln.
De som köper droger av de här gängen är alltså medskyldiga men att droggängen är så samvetslösa som de är idag är helt och hållet något de får ta på sig. Skjutningar var och varannan dag med ofta dödlig utgång måste beivras och därför har jag skrynklat pannan och tänkt till för desperata tider kräver desperata åtgärder. Bäst som jag satt där i min än så länge trygga soffa kom svaret till mig i form av en sportsändning på TV.
Idrott är enligt vad jag fått höra personlighetsdanande, förbrödrande och trots ofta knivskarp konkurrens något som verkligen för oss samman. Svårt att tro det men även brottning, fäktning, boxning och allehanda kampsporter ökar förståelse och gemenskap mellan människor. Till och med när fotbollsfans ryker ihop med supporters till motståndarlaget gör de det ti sällskap med sina närmsta vänner. Att få eller ge ett kok stryk i sina närmsta vänners lag är något alldeles extra vad jag förstår.
Nu tror inte jag att vilken sportaktivitet som helst kan få skjutglada gängmedlemmar att överge ett schysst gängkrig om det inte är något alldeles extra som lockar. Det är kul att skjuta och att lämna platsen i en hast är även det en aktivitet full av fart och fläkt. Vapen och rörelse var alltså det som krävdes och jag insåg där jag satt med röven djupt i soffan att svaret stirrade mina blinda ögon rakt i ansiktet från vår bumliga vägg-tv.
Skidskytte mina vänner, skidskytte!
Skida och skjuta på en tavla måste vara bättre än att göra en tavla och skjuta på andra!
Skyttarna i gängen är ofta väldigt unga och är fortfarande formbara. De kan bli hur bra som helst med rätt coaching. En sträng men trygg tränare med lite lagom tysk brytning kan med säkerhet göra underverk med dessa före detta våldsverkare. Vi kommer redan vid nästa VM i skidskytte att äga hela föreställningen och även de fenomenala åkarna från Norge kommer att huka sig då våra tappra herrar i landslaget brakar loss. Ett rejält lyft för herrsidan och det är helt i sin ordning för på damsidan är läget redan under kontroll. Den är härligt stabil och det är aldrig så att någon av damerna tappar en skruv.
Så kan vi alltså få bukt med de alltför frekventa skjutningarna men beträffande sprängningarna är det en helt annan femma. Enligt en brummande kriminolog jag hörde så trodde han att gängmedlemmarna helt enkelt tyckte att det var roligt att bränna av rejäla sprängladdningar. Det är kul när det smäller och jag föreslår att vi helt enkelt måste backa tillbaka till att på nyårsafton få dundra på för kung och fosterland. Det är ett otyg och ett rent elände för våra husdjur och älgarna i skogen men ändå bättre än att få toppenbra grekiska restauranter och fullt funktionella trappuppgångar demolerade av handgranater och dynamitladdningar under årets alla dagar. Valet är inte ultimat men ändå inte ett val mellan pest och kolera utan snarare mellan pest eller en kraftig förkylning.
Vi bör vara fulla av uppmuntran och välvilja men att gå så långt som att tillåta våra purfärska skidskyttar att kasta handgranater på motståndarna kommer inte på fråga. Vi måste vara ståndaktiga för frågan är uppenbarligen explosiv.
Att utanför skjutbanan avfyra vapnen kommer inte heller att ses med blida ögon. Att i skidspåret avlossa skott mot andra tävlande oavsett sida är strängeligen förbjudet och kommer att straffas med diskvalificering eller straffrundor.
Jag tror mer på ett belöningssystem än på hårda tag och om bara framgångarna inom skidskyttet kommer ganska omgående så leder det till att de före detta gängmedlemmarnas törst efter bling-bling tillfredsställs per omgående. Medaljer av olika valör kommer att glimra runt halsarna på de unga idrottshjältarna. En rejäl lönecheck och några feta sponsoravtal på det så är saken biff.
Nu har jag bidragit med några förslag till förbättringar men inser att det finns många saker att ta tag i när det gäller både världen i stort och vårt underbara avlånga land.
I en norrländsk kommun berättades det på tv-nyheterna att det föddes mindre barn och att det var ett stort problem. Vad jag vet så är barn väldigt små när de föds. Alltför stora barn är väldigt besvärliga att föda fram så om problemet verkligen är att det föds mindre barn i kommunen i fråga så är det nog i stort ett ickeproblem Är det dock färre barn som avses så är det betydligt lättare att förstå kommunens uppmuntran till mer frekvent könsligt umgänge. Det är en härlig tanke att varje samlag för den älskade hemkommunen mot en allt ljusare framtid med många från början små men alltmer växande kommuninvånare. Det är alltid bra att ha ett starkt argument när lusten kommer till en och då partnern inte är inne på riktigt samma våglängd.
”Men kära du hur kan du avvisa mig i denna stund av kris. Gör som drottning Victoria gjorde på sin tid och blunda och tänk på kommunen.”
Kommentera