Bloggen

varför…om ändå

maj 14, 2021 § 0 kommentarer

Varför finns det en massa spår på barnskivor om småknattarna ändå bara vill lyssna på den första låten? Jag vill aldrig mer höra ”baby haj” med Kompisbandet i hela mitt liv! Ingen annan version heller för låten är bränd!

Vid närmare eftertanke så skulle det ha kunnat vara ännu värre. Om det härliga lilla barnbarnet som plågade oss med sin begränsade repertoar i stället för en enformig visa anpassad för en liten plutt som ännu inte fyllt två istället hade diggat en av mina favoritlåtar hade detta garanterat fått katastrofala konsekvenser. Jag älskar musik men jag tror inte att någon av mina favoritlåtar skulle klara den här sortens powerplay.

Visserligen avskydde jag hennes låtval redan vid första lyssningen men den blev egentligen inte så mycket värre vid tjugonde eller trettionde genomlyssningen. Hade det i stället gällt en av mina favoriter hade den blivit förstörd för evigt av en sådan omåttlig behandling. Vid nittonde gången i rad börjar även helt fenomenala låtar av världens mest meriterade låtskrivare och ljuvliga artister att förlora sin magi och fräschhet. Pröva själva på egen risk!

Vad ett idogt lyssnande på visan om hajar ändå gav var en djup förståelse för vikten och betydelsen av en väl fungerande mentalvård. Sambo Agneta och jag nickade i fullt samförstånd där vi balanserade vid galenskapens rand. Barnets ömma moder låg redan och gnydde olyckligt i soffan med en kudde över huvudet.

Jag föll i alla fall hela tiden till föga när mitt lilla barnbarn med stor tydlighet trots bristande ordförråd påvisade nödvändigheten av att än en gång spela spår ett.

Upprepning är alltså kul och i ärlighetens namn fick även jag en stund senare uppleva dess tjusning när tösen klättrade upp i mitt knä då Spotify till allas lättnad stängts ner Nu hade hon nya aktiviteter på gång och var mycket målmedveten.

”Kråka!”

Det var inte en oförskämdhet utan en rak och vältalig order som genast som hon avsett startade morfar. Jag öste på för kung och fosterland och brast ut i en lustig sång och studsade den lilla flickkroppen upp och ner på mitt knä. Den prästägda kråkan i visan slank både hit, dit och slutligen, precis som det lyckligt leende barnet på mitt knä, rakt ner i diket. Om och om igen fick hon i gång mig och proceduren upprepade sig, men vet ni, det var bara kul och inte ett dugg tjatigt! Är det kanske så att upprepning är mindre påfrestande om man själv är den som begår dem? Bådar gott inför kommande senilitet.

Barn är i sanning outgrundliga men äldre är inte mycket bättre de.

Om man nu ändå smidigt kan skicka ett mess varför ringer då alltid äldre människor upp direkt när de fått meddelandet?

Det slår aldrig fel och jag som är en riktig surgubbe vägrar självklart att svara. Tro då inte att jag istället som avsett får ett skriftligt meddelande för lika säkert som amen i kyrkan kommer ett röstmeddelande. Om jag då faller till föga och faktiskt kollar vad som lästs in så är det garanterat ett röstmeddelande om att jag ska ringa upp. Va fan om jag ville konversera så hade jag väl ringt upp vederbörande från början.

Nu ska vi inte hetsa upp oss i onödan och huvudsaken är att vi kan kommunicera oavsett hur det nu går till, men ändå!

Avslutningsvis vill jag ändå säga att beträffande musiksmaken hos mitt yngsta barnbarn så är det inte så att hennes föräldrar fallerar i omsorg och planering inför framtiden. Hon har en pyjamas och på den finns ett tryck som hyllar storheterna från Australien AC/DC.

Om det i slutänden leder till att hon kräver ett kontinuerligt spelande av ”Highway To Hell” och den gamla favoriten därmed drabbas av tjatdöden för mig så är det ändå värt det! Inte så otroligt heller om gullungen hör den australiensiska slagdängan som hajway to hell. Haj som haj!

Long live rock and roll och tack gud för alla fina små barn även om de är enkelspåriga och ibland strävar efter att haja mer än vad vi riktigt mäktar med!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>