Av någon för oss vuxna obegriplig anledning var den lilla treåringen totalt ointresserad av lunchmaten. De fyra mer ålderstigna av oss runt bordet åt med god aptit och detta gällde till och med den som var gravid och faktiskt mådde illa. Dagens rätt på lunchrestauranten var som vanligt en rejäl fullträff i hela gommen men den lilla tösen var inte imponerad. Den bristande aptiten övergick snart ur barnamun till klagande över magont och sådana påståenden är svåra för att inte säga omöjliga att bemöta. Barn är kluriga och detta gäller även mitt barnbarn Iza som detta handlar om och hon förklarade för oss att det var vattkoppor i magen som gjorde att hon hade ont. Det fattar ju vem som helst att vattkoppor i magen är smärtsamt och att det då är ogörligt att få i sig mat. Ett par kakor en stund senare gick däremot hur bra som helst för den lilla filuren att sluka. Kan vara så att kakor är en slags magmedicin vad vet jag? Om hon verkligen hade magsmärtor eller inte är något vi nog aldrig kommer att bli kloka på. Troligen hade hon faktiskt lite ont men kakor är som bekant kakor och oändligt svåra att motstå!
En av mina personliga favoriter ur barnamun är den uttalade oron för att ha fått polio eftersom det badats i pool. Ibland är det helt logiska inte logiskt alls men fullkomligt genialt!
Med samma logik kan man alltså befara att man får mul och klövsjuka när någon tryckt en snöboll i plytet på en.
Det är härligt att låta sig manipuleras av de små liven och för ett tag sedan vid ett besök hos oss så satt hon och målade vid vårt köksbord. Jag var tvungen att ge mig iväg för att jobba på ”Svartkrogen” med att servera mat och underhålla i mörkret. Jag gav Iza en kram och stegade mot dörren men blev kallad tillbaka eftersom hon faktiskt ville ha en puss också. Jag var då i sanning inte nödbedd och två par smackande läppar möttes i en härlig avskedspuss. Åter igen stegade jag mot dörren då tösen än en gång tog till orda.
”Morfar, jag kommer att sakna dig!”
Jag svarade att jag skulle sakna henne också och som vore jag på moln svävade jag iväg hemifrån. Undrar om den lilla gullungen vet vad hon gör med oss när hon kommer med sådana yttranden? Jag faller som en fura och ändå är det inte jag som är den stora favoriten. Går det alltför många dagar mellan besöken hos oss så kräver Iza att få åka hem till mormor. Eftersom jag starkt tvivlar på att hon förstår att jag inte ser så tycker hon nog att jag är snäll men lite korkad. Jag vill inte heller trycka för hårt på den punkten för då kanske hon slutar upp med att ge mig teckningar. När det regnar på bonden så skvätter det som bekant på drängen och min beskärda del som bihang till ögonstenen mormor räcker gott för att förgylla min tillvaro. Det är också lysande att det är ett barnbarn eftersom vi aldrig skulle orka att ha ett nytt eget hela tiden. Låna njut och återbörda är vår melodi! Fungerar ungefär som att kunna dricka obegränsat med vin, bli full som en kastrull och sedan vakna nästa dag pigg som en våryster lärka och utan ett spår av baksmälla ångest eller andra sviter.
I lördags var vi på en Thairestaurant för att inmundiga middag. Med den maträtt vi vuxna valde får man krossade jordnötter att strö över anrättningen. Isa ville också ha och fick sin beskärda del men ville även ha av det som fanns i den andra skålen. ”Nej nej det där är cayennepeppar och är jättestarkt!” Varnade mormor i bästa välmening och till vår förvåning lät Iza sig nöja med detta. Förbryllad ville hon dock veta om det verkligen var kaninpeppar i skålen.
Kommentera