Bloggen

Sydafrika

april 24, 2007 § 0 kommentarer

KLMa: s sardinburk dunsade ned på landningsbanan och lilla Emma 3 år plirade ivrigt ut genom kabinfönstret och konstaterade sakligt.

Där är Afrika!?

Hon fortsatte sitt synande av terrängen utanför och frågade sedan förbryllat och en aning förebrående.

Var är alla djuren??

Vi vuxna runtomkring log och fnittrade på det vänligt överseende sätt som vi åldringar har åt den lilla flickans yttranden och frågor. Emmas mamma och pappa fick det otacksamma jobbet att förklara för henne att vi faktiskt inte riktigt nått ända fram än, utan bara landat på Shipol i Amsterdam och inte i slutmålet Cape Town i Sydafrika. Emma tog dock detta besked med värdighet och ett upphöjt lugn och var som under hela vår semesterresa en helt fantastisk 3-åring.

Vi som var på rörelse mot Afrika var en brokig skara Westinare med partners. Min mor och far, som bjöd på hela resan, min syster Marie och hennes sambo Tommi och deras dotter Emma och min familj med sambon Agneta och döttrarna Camilla och Mimmi. Timmar av nätsurfande för att hitta en plats där en grupp bestående av individer i åldrarna 3 till 73 skulle kunna trivas och hitta roliga och spännande saker att göra hade resulterat i valet av den lilla fiskebyn Hout Bay 2 mil utanför Cape Town. Det visade sig vara ett utomordentligt bra val och alla hade en minnesvärd tid i Sydafrika.

Vi besökte förståss alla de vanliga turistmålen i området med stor behållning innefattande allt ifrån höga berg till vingårdar men jag tänkte berätta lite om de saker som var lite udda och utöver det vanliga. Camilla hade redan innan vi lämnade Sverige bestämt sig för att simma med Hajar och tidigt en morgon begav hon sig iväg tillsammans med Mimmi och Tommi för att ta sig ett dopp med jättebestarna. De här monstren var så långt man kan komma ifrån Mört och Abborre och heter Vithaj eller Great White på engelska och blir normalt mellan 6 och 8 meter. De badsugna som samlats åkte en bit ut från land och brottarfiskarna lockades till platsen med hjälp av halvruttna fiskhuvuden som kastades ut en bit från båten. När Hajarna väl anlänt gjordes en stål bur klar och våtdräkt sattes på då vattnet bara var 13 grader varmt och sedan stod man i buren och Hajarna lockades att simma nära och ibland emot buren. När de kom dök den som var i buren ned under ytan och beskådade den hungriga fisken öga mot öga. Tommi och Camilla gjorde detta med stor bravur och visat mod men stackars Mimmi var alldeles för sjösjuk och hängde över relingen på båtens andra sida. Där gjorde hon något som faktiskt slår ut att simma med dem, hon spydde på en Great White. Respect Mimmi, du är ändå hårdast. Undrar vad Hajen tyckte om saken? Kanske blev han förnärmad och simmade bort i vredesmod tänkande.
Förbannade turister och bära sig åt när man är här och visar upp sin bästa sida. Nä fan det blir Säljakt i fortsättningen för det här börjar bli rent osmakligt.?

 

 OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Foto på en Great White i stor frihet taget av Camilla.

Ett annat utflyktsmål var Big Five där de flesta djur kunde beskådas i full frihet och Emma slapp undra var alla djuren är. 3 och en halv timme i jeep gav besökarna otaliga chanser att beskåda djur av alla de slag och kunnig personal berättade massor av anekdoter och fakta om de olika arterna. En av parkens absoluta höjdpunkter var de två Elefanterna som fortfarande var småkillar och vägde bara 4 ton ungefär. De gjorde utfall mot jeepen och fick skrämmas bort med hjälp av att chauffören rusade motorn. De två busiga hannarna kastade också sten och pinnar och var allmänt olydiga och charmiga.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Foto på busig elefanthane, kolla storleken på snoppen!

 

Lejonen var bakom lås och bom men var inte särskilt benägna att röra på sig. Lite intressant fakta om Lejon är att de sover 22 av dygnets 24 timmar, de äter en gång i veckan men då en ganska rejäl måltid och de parar sig 50 gånger om dagen. Detta kan då jämföras med människan som sover ungefär 8 av dygnets 24 timmar, äter 4 till 6 gånger om dagen och då ganska rejäla måltider och pippar i bästa fall en gång i veckan. Kan du gissa vad jag vill bli i mitt nästa liv?
Vissa saker tycks vara likadana från land till land och orerandet från vår taxichaufför då vi åkte från det fashionabla Waterfront till det hotell vi bodde på de två första nätterna kunde lika gärna ha utspelats på en färd mellan Stockholm och Orminge. Själv en svart man klagade taxikillen oupphörligt på invandrarna som envisades med att komma till Sydafrika och köra taxi.
Dessa förbannade Nigerianer, Kenyaner och allehanda löst folk som kör taxi och inte hittar någonstans. Inte kan de prata ordentligt heller och de är ena förbannade skurkar allihop. Nä fan det var bättre innan det där slöddret kom och förstörde ryktet för hela taxinäringen.?

Så gick det på under hela resan och en trött åkare är en trött åkare här som där. Som pricken över i blev vi vid ankomsten till hotellet omringade av tiggare och min lilla familj drog sig samman till en enhet liknande en väldrillad Romersk trupp och vi banade oss mot hotell entrén. Tiggarna började med ett slags rollspel där några dröp av direkt men en ung kille surrade runt oss som en geting medan en äldre tiggare tog på sig beskyddarrollen. Han schasade bort den yngre killen och sa hela tiden samma ord.

?Leave the people alone!?

Han ville säkert ha en belöning för detta men vi slank skärrade in i hotell lobbyns säkerhet.

Betydligt lugnare var det i den lilla fiskebyn Hout Bay vi flyttade till efter en dag i Cape Town och här kunde man gå dit man ville utan risk för liv och lem. Vi bodde på ett guest house med bara 5 rum varav vi hade 4. Större delen av vår vistelse var vi de enda gästerna och den här formen av boende är otroligt trivsamt och praktiskt, särskilt om man som vi var ett större sällskap.  Trots den relativa tryggheten i byn var säkerhetstänkandet i området synnerligen påtagligt. Alla hus hade hund vilket gav upphov till en mycket udda stämsång med jämna mellanrum då dessa fyrbenta gynnare kände för att kommunicera. På de flesta hus satt en skylt med texten, ?armed response?. Rakt översatt betyder det, ?kliver du in här oanmäld skjuter vi?. Att det dessutom fanns stål galler på väl valda platser i huset vittnar också om högt säkerhetstänkande. Något våld eller några påträngande tiggare såg vi dock inte till i den lilla fiskebyn.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Sydafrika är en otroligt sevärd plats, tro mig jag är blind. Många o och a har övertygat mig totalt landet är sagolikt vackert och dramatiskt. Det är ganska billigt och maten är utomordentligt fin. Muggarna är rena och kan besökas även av känsliga typer som jag.

Klyftan mellan fattiga och rika har inte ändrats nämnvärt sedan apartheidregimens fall och kåkstäderna är en beklämmande syn. Att reda upp landets orättvisor lär ta ett par generationer och massiva åtgärder inom utbildningsväsendet är nog en av de få framkomliga vägarna mot ökat välstånd även för de sämst lottade. Turistnäringen är viktig för att ge landet ökat välstånd och jag känner inte att mitt besök var på något sätt dåligt för Sydafrika eller dess innevånare.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Foto på två stenhårda typer.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>