Var det bara jag som reagerade på statsministerns uttalande om att vi ska ta män och kvinnor i handen? Att något dylikt var alltför intimt för vissa gröna politiker är en sak men att ta män och kvinnor i handen kan vara lite för intimt för många av oss. Vill han verkligen att det ska vara praxis? Att däremot ta män och kvinnor i hand är något helt annat och mer i linje med den strävan vi har att nå jämställdhet mellan könen.
Det manliga språkröret för det olycksaliga Miljöpartiet sa sig vara förvånad att kvinnor kände sig kränkta över att inte bli hälsade på med samma metod som män. Att han är en av talespersonerna för ett parti som påstår sig vara feministiskt gör att hans utsago bevisar att det gamla talesättet, ”tala är silver och tiga är guld” är helt korrekt.
Det är kanske larvigt att märka ord men redan för många år sedan fann jag det lite smålustigt att Mona Sahlin talade om pappers känslor när hon egentligen menade pappors känslor. Skillnaden mellan papperskänslor och pappors känslor är verkligen tydligare i skrift än genom tv-rutan. Att hennes budskap kanske blev en smula otydligt gjorde troligen inte någon upprörd utom språkpoliser och de som redan i grunden var hjärtligt trötta på alla Stockholmsjävlar som ständigt strömmar ut ur tv och radioapparaterna i tid och otid.
När Åsa Romson lyckades med konststycket att kalla terroristattackerna i New York för en olycka blev reaktionen en helt annan. Snacka om ett olyckligt ordval och nu lär hennes tid som taltratt för sitt parti snart vara till ända.
Att tala begripligt och på rätt nivå är viktigt och jag hörde en språkforskare på tv som analyserat språkbruket hos Donald Trump under den pågående primärvalskampanjen i USA. Det visade sig att han låg på en tioårings nivå och det skördar i sanning framgångar. Är det konstigt att man sätter kvällsfikat i vrångstrupen när inslag om valkampanjen visas i rutan? När man sedan får höra att Putin anser att Trump är ”en enastående talang” så går rullgardinen ner totalt.
Det gäller alltså att vara försiktig med vad man säger och även hur och när. På radion sa en representant för polisen angående säkerhetspådraget runt firandet av kungens födelsedag att det på flera ställen längs vägen fanns stora chanser att se den kungliga korsett ö kortegen. Vad satt egentligen bylingen och dagdrömde om?
Jag hade häromdagen tänkt dela med mig av några finfina recept på kokt och grillad hund som jag fantiserat ihop. Jag var precis i färd med att lägga upp dessa på Facebook som en matnyttig och humoristisk statusuppdatering då jag råkade höra att det var ledarhundens dag. Av någon outgrundlig anledning fick jag då en vag känsla av att timingen kanske inte var den ultimata. Den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge så jag återkommer i frågan. Ni kan se det som att jag än så länge bara kastat åt er ett litet ben.
Jag inser fullt väl att många kan tycka att mitt skojande om att äta hund är väl magstarkt och en rejäl utskällning vore inte oväntad. Alla vi som är ganska säkra på att vi aldrig ätit hund kan till och med anse att det är osmakligt.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att man får vara ful men inte klantig dum i huvudet eller ironisk för då kan det gå riktigt illa. Man bör i alla fall undvika att bli politiker eller bloggare om begåvningsresurserna inte är fullt utvecklade.
Jag inser som sagt att det är larvigt att märka ord men jag vill ju att ord ska märkas.
Kommentera