Bloggen

Språkförståelse

oktober 18, 2015 § 0 kommentarer

I ett förvirringens töcken förirrade sig min vanligtvis kolhydratsrädda kropp och jag in på den lokala korvkiosken. Medan min medbrottsling sambo Agneta och jag lystet studerade tavlan med utbud tog killarna bakom disken upp beställning från kunden före oss i kön. Att beställa på en korvkiosk kan bli mer komplicerat än vad man i förstone kan tro och när beställningen gäller en rad hamburgare blir det svindlande många variabler att ta ställning till. Storleken på hamburgare, vilken sorts lök det ska vara, stark eller feg senap, med eller utan dressing, ska det vara ketchup, ska det vara pommes frites och ska den läckra anrättningen ätas på plats eller tas med hem för avnjutning? Massor av valmöjligheter alltså och jag har här säkert missat flera av dem.
Mannen som beställde innan oss gjorde sitt bästa för att förklara vad han ville ha men det blev en rad missförstånd och rättelser i matfrågan innan säljare och köpare helt förstod varandra. Fyra hamburgare i olika storlekar och med varierande tillbehör var ingen lek att klara ut. Killen som tog upp beställningen fnittrade till slut och sa brett leende att det inte var lätt att förstå vad kunden sa. Denne skrattade och konstaterade att hans skånska ändå var betydligt mer utslätad nu än när han bodde i Skåne. Att de två killarna bakom disken hade invandrarbakgrund tyckte jag var skitkul för det skulle förklara varför de hade svårt med ordförståelsen från en man från Skåne. Sedan kom jag på att det troligen inte hade något alls med saken att göra och att mången svensk tycker att skånska kan vara rejält svårt att förstå ibland.
Jag försökte skoja till det lite och sa till den sydsvenska mannen att i den här korvkiosken får nog Peps det besvärligt att beställa en hamburgare. Han svarade torrt att Peps nog inte åt hamburgare men att Hasse Andersson nog klämde en och annan. Något fortsatt skämtande från min sida blev det inte.

Kvällen innan hade jag varit på ett bröllop och under kvällen drack jag cider. Det lär vara så att cider bara är äkta om den är gjord på äpplen men jag föredrar päroncider även om den är oäkta som kattguld. Plötsligt var det någon som upptäckte något udda angående texten på burkarna. På den ena sorten stod det att det var päroncider men på den andra sorten att det var päron cider. Att den ena hade smak av krusbär är en sak men varför påverkar det om dryckens namn ska särskrivas eller inte? Ingen vid bordet kunde komma upp med en vettig förklaring men av damerna var ändå glad att det inte som på en annan sorts cider stod att den hade en smak av skumbanan. Om det även fanns en sort med smak av skum banan var det ingen som visste men höll det inte för otroligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>