Jag hörde från en vanligtvis osäker källa att forskare har lärt spenat att skicka e-mail. Jag har kompisar som knappt klarar av det och undrar i mitt stilla sinne om det säger mer om spenat eller om mina ibland obegåvade vänner.
Att som vuxen bli utklassad av en fröväxt kan inte vara nyttigt för självförtroendet.
Jag har inte haft tid att göra en källkontroll på dessa häpnadsväckande uppgifter men om jag bara haft en assistent eller lite spenat skulle det nog gå rätt fort att kolla upp.
Spenat har under många år ansetts innehålla mycket järn men det är faktiskt en grov överdrift. Om man nu även påstår att den gröna växten inte bara innehåller järn utan även hjärna gör det nog att fakta om spenat alltid måste tas med en nypa salt, och inte bara vid tillagning.
Jag har aldrig varit förtjust i smaken av spenat men den gröna färgen går inte av för hackor. Att jag nu som blind inte ens kan njuta av åsynen skulle kunna tas till en helt ny nivå om jag får en släng av det lömska viruset som lurar i buskarna. Kan tyckas vara ett smaklöst uttalande men för mig personligen skulle det inte vara helt av ondo att inte känna vare sig smak eller lukt av eländet.
Senast igår hörde jag min ena dotter säga att hon var sugen på spenatpaj men jag anser oftast att man pajar pajen om man stoppar spenat i den.
Min smak har dock förändrats med åren och jag är beredd att ge grönt ljus åt att använda spenat i maträtter som även jag ska förtära. Jag är inte sämre än kungen och är redo att vända blad.
Jag är även pigg på att brevväxla med spenaten för en trevlig brevvän är inte att förakta. Det finns säkert massor vi kan avhandla och ämnen som växtvärk, schyssta rabatter och rotrock är ämnen jag känner att jag inte fått botanisera tillräckligt i. Kanske kan jag även få klarhet i om en rejäl klorofylla ger spenaten minnesluckor.
Kommentera