Så kom då påsken till alla oss som sitter inne och kurar och det är skönt eftersom många som jag är lite hariga. Förståndiga säger de visa men jag hörde talas om en porrfilmsskådis som fick sparken för att han var det.
På tal om harig så fick jag i min ungdoms vår frisedel från militärtjänstgöringen men fick för någon dag sedan ett samtal från Armenien.
Jag har full förståelse om ni blir trött på mig när jag håller på så här men det är helt enkelt inte nyttigt att sitta inne och kuckelura vecka efter vecka och snart lär jag behöva en rejäl skruvdragare.
Det hela försvåras av att jag har ett jobb där en bra eller hyfsad prestation genast belönas med en rungande applåd. Upplyftande och stärkande för kropp och själ och tyvärr även starkt vanebildande. Hemmavid i isolationens grepp med sambo Agneta blir det sparsmakat med applåder och verbala ovationer det kan jag lova. Finns nästan inget på guds gröna jord jag kan prestera som skulle generera handklapp på hemmafronten. Det är dessutom något hemskt över en applåd från en enda person. Låter mer som ironi eller rent hån än beröm och uppskattning. Jag får vackert vänta till nästa gig för att åter känna mig som ett ess.
Som många av er säkert redan upptäckt är det inte särskilt upplyftande med påtvingad husarrest och det gäller att försöka förgylla tillvaron så gott man kan. Vad är då godare än mat och sagt och gjort en brakmiddag beställdes för leverans på den längsta av fredagar.
Jag lagar inte mat eftersom det är emot min religion, jag är ”slappist.” Vi slappisar, även kallade slappskallar, anser det syndigt att vanvårda eller i värsta fall förstöra fräscha matvaror genom oförmåga eller ren klantighet. Det händer att jag kokar ägg med hjälp av en maskin och får då ofta beröm och uppmuntran, nästan som en applåd, av Agneta men känner mig alltid syndfull och som en dålig människa. Då ålägger jag mig själv att be tio Ave Pizzeria men i ärlighetens namn brukar det sluta vid fem, jag är trotsallt en ”slappist.” Min kära sambo är av en annan trosuppfattning och blir därför den som är nödsakad att trolla vid spisen om vi ska hålla svälten från vår dörr. Förutom mitt ständiga plaskande och skrubbande vid diskhon brukar jag titt som tätt bjuda på köpt färdiglagad mat. Snabbare än en revolverman drar jag plånboken och skickar fram kortet för besök på lämplig restaurant eller i dessa tider för avhämtning. Visst kan det med tiden bli rent på kontot men det är det värt för ett samvete lika rent som hos en nyligen biktad bagare. Precis på det här vis hade jag tänkt att det skulle gå till nu i påsk och vi granskade ett antal hemsidor och gjorde vårt val. En beställning lades från ett lämpligt mat hak vi kan kalla för UD. Utrikesdepartementet tänker du listigt men jag säger varken bu eller bä. Det skulle inte bli billigt men kostar det så smakar det och blinda är ju kända för att ha sällsynt gott om pengar så jag lät med ett leende plasten tala.
Agneta ville ha lammkött för det är något hon är förtjust och det är inte minst bevisat av hennes val av ung och viril man. Själv ville jag ha fisk men det tänker jag inte utveckla vidare.
Förutom dessa huvudrätter hade vi även beställt ett litet påskbord med sill, ägg, lax och allehanda påskaktiga rätter. Bäddat för en brakmiddag och våra förväntningar var på topp.
Leveransen var satt till mellan kl. 15.00 och 15.30 och endast fem minuter sent kom då äntligen våra läckerheter och jag som bara ätit några ostbitar och lite hårt bröd på hela dagen var mer än redo att börja stoppa in godsaker i huvudet för vidaretransport till min tomma och väl tilltagna magsäck.
Ivriga händer packade ur kassarna och vartefter bordet fylldes med burkar och förpackningar blev vi alltmer förvirrade. Ett papper upphittades och Agneta kunde uppbragt konstatera att maten inte var färdiglagad utan måste tillredas av oss. Det sistnämnda betyder som den uppmärksamme redan förstått att det vankades kökstjänst för Agneta. Vilken jävla blåsning! Matlagning och disk istället för att gå till bords för avnjutning av anrättningarnas ljuvhet och tittande varandra djupt i ögonen. Kanske lite ensidigt gloende men ni fattar galoppen. Suck!
Jag föreslog att vi skulle packa ner skiten igen och åka iväg till någon av våra döttrar och skänka dem matlagningspuzzlet i påskpresent men Agneta tog resolut tjuren vid hornen och började tillreda eländet. Jag var sur och hade svårt att hacka i mig att vi fått en byggsats istället för en färdiglagad brakmiddag och dessutom fyra gånger så dyr som Linas matkasse. Än en gång försökte jag övertala Agneta att vi skulle skänka bort alltihop och köpa hem något färdiglagat men hon gick inte att rubba. Tanken på att komma med ursäkten att jag ändå inte kunde ta hand om disken eftersom jag nog fått en släng av diskhofeber slog jag också undan då det lät lite lamt och att kvoten gällande snack om sjukdomar redan kändes fylld.
Agneta är duktig på att laga mat men jag hukade mig oroligt eftersom jag vet att stekning inte är hennes favoritgren och att steka fisk är hon speciellt ovillig till. Nu fick hon lov att samtidigt steka lamm och vänstervriden fisk. Det fräste oroväckande i pannorna och jag blev påtagligt nervös när hon även ojade sig men rodde skutan i hamn helt utan lots. Är en kvinna som är gift med en lots extra rädd för salt? Förlåt avvikelsen, jag får ibland bibliska funderingar och det är trotsallt påsk. Kommer berättelsen om Lots hustru från psaltaren?
Vi satte oss slutligen för att inmundiga vår påskmiddag och ett lugn blandat med ett idogt smaskande vidtog.
En halvtimme senare var det tomt på faten och visst hade det varit smakligt, förutom sparrisen som var surare än vad jag blivit när jag packat ur kassarna, men det krävdes en påse Polly för att jag skulle känna mig riktigt mätt. Detta såg jag som bevis på att det var riktig finmat och log belåtet för man vill ha valuta för sina hårt förvärvade stålar.
För att utreda hur det kunde bli så här gick vi åter in på hemsidan för UD och där stod det klart och tydligt att de hade hemleverans av ”matvaror.” Mä, ska man behöva kunna både läsa innantill och dessutom även förstå vad där står för att det ska bli rätt? Skandal att de största äggen i påsk blev min kära sambo och jag!
Ta hand om er, håll er friska och kom ihåg att tålamod är en dygd. Galenskap är för fegisar så kämpa på och framförallt glad påsk!
Kommentera