Klockan var inte ens sju på lördagsmorgonen då lilla Iza vårt snart 3-åriga barnbarn kom susande in i vårt sovrum som skjuten ur en kanon. Hon var på jakt efter sin favoritperson mormor för nu hade en ny dag randats och det fans massor av saker att göra. Sambo Agneta som varit med förr förhöll sig tyst som en mus och kröp ihop under täcket. Som genom ett mirakel upptäckte den lilla tösen inte henne och fick istället syn på mig och släppte därefter loss dagens första 10 000 kronors fråga.
- Morfar har du någon snippa?
Jag fick vackert tillstå att jag saknade dylik attiralj och från rummet intill hörde jag hur barnets ömma moder tillika min dotter skrockade hånfullt.
Att gömma sig för Izas pigga ögon någon längre stund fungerade så klart inte och mormor fick snart betala priset för sin popularitet och masa sig upp medan jag lättjefullt låg kvar och mornade mig med en god talbok i örat.
Det är personlighetsdanande för oss fullvuxna att umgås med dessa små självcentrerade varelser som kallas för barn. Om vuxna hade samma sätt att bete sig så skulle de nog snart bli utfrysta eller också så skulle de få sig en rejäl omgång med smörj. Hos barn är det dock ofta charmigt och kan bli riktigt komiskt ibland.
Iza tittade på tv och sken upp som ett ljus och utbrast exalterat.
- Iza de sa Iza! Det är jag! De sa Iza på reklamen!
Vad som egentligen sades i reklaminslaget var, ”i samma kanal…”
Inne på en affär i ett shoppingcenter igår pekade Iza på några snöskyfflar och sa följande bevingade ord. – Titta mormor skottar!
Vid middagen utbrast Agneta plötsligt upprört att hon spillt mat på tutten och att det nu var en fläck på kläderna. Iza spände ögonen i henne och gav en sträng tillrättavisning. -Man får inte säga tuttor!
Barnets mor Mimmi hävdade motsatsen och frågade varför man inte fick säga så. Det svarade inte Iza direkt på utan sänkte istället rösten och började viska fram orden tuttor och rumpa om och om igen. Ibland är det inte lätt att förstå var de får saker och ting ifrån.
Det är också lite komiskt att den charmpotential som dessa små figurer innehar med sådan lätt het överträffar allt vad vi vuxna kan prestera. Jag var nyligen med mitt band Synliga i Thailand och gjorde ett par bejublade konserter på en festival. Vi repade otaliga gånger innan vi åkte dit, släpade med oss allehanda instrument, sminkade oss och klädde upp oss för giget, köpte en dyr filmkamera och dokumenterade hela händelsen för att vid hemkomsten lägga ut en film på nätet. När filmen lagts ut fick vi ett tiotal tryck på gillaknappen och rönte ett visst intresse. Detta kan jämföras med när jag igår la ut en bild på söta lilla Iza iförd en klänning jag köpte åt henne i Thailand. Innan jag knappt han blinka så hade bilden fått 25 tryck på gillaknappen. Vi spelar fan inte i samma division och det är ibland hårt att kämpa på här nere i korpserien!
Kommentera