Bloggen

Sällan har uttrycket ”ingen lek för en grek” känts så aktuellt och sant som i dessa dagar. Ekonomin är körd i botten och storebror EU styr ställer och viftar med ett långt och mästrande ajabajafinger.
Förr när jag någon gång fick visioner av Grekland i mitt sinne så var det tankar på tankers fyllda med olja och en stormrik Onassis som dök upp men nu är dessa inre bilder mer vilse än någonsin något skepp i Odysséerna. Troligen är den enögde cyklopen Polyfemos och andra otäckheter i det antika eposet rena rama barnleken jämfört med det svårbegripliga ekonomiska odjuret de nu ska tampas med. Att leva över sina tillgångar är ingen bra idé hur modernt det än må vara och nu är det knappt att jag törs krypa ner i tv-soffan för att titta på ”Lyxfällan” på TV 3 för vilken kväll som helst lär det vara Grekland som ska få hjälp och även få sina fiskar varma.
Budgettavlan tas fram och inkomster och utgifter jämförs. Feta utgiftsposter pekas ut och då är det verkligen inte fråga om ost. De förnumstiga programledarna smackar ogillande och är inte nådiga i sina utsagor. När slutsiffran till grekernas stora förtvivlan räknats fram är det gigantiska budgetunderskottet ett faktum.
Nu är det dags att behandla det grekiska folket som ett gäng barn eller fårskallar. Titta därute säger den ene av programledarna och pekar mot fönstret. Det ni ser därute är inte K2 utan det berg av moussaka ni lyckats klämma i er under ett år. Programledarna spänner sina stränga ögon i grekerna och de erkänner motvilligt att när det läggs fram på det här viset så ser den annars läckra maträtten riktigt äcklig ut. Det slås fast att konsumtionen måste skäras ner.
Efter det påföljande reklamavbrottet är det bouzoukikrogarna som får sig en bredsida. En ruskigt hög siffra presenteras över hur mycket porslin som årligen krossas på dessa syndens nästen. Resten av Europa applåderar då de vill visa uppskattning för ett bra framförande och otyget med att kasta tallrikar måste få ett omedelbart slut. Även själva instrumentet bouzouki ifrågasätts och det påpekas utan pardon att gitarrer görs i större upplagor och är betydligt billigare. Det vore också önskvärt att grekerna slutade upp med att dricka sprit som smakar lakrits. Eftersom de är skyldiga Finland närmare 7 miljarder € så bör de istället gå över till sötlakrits och salmiak som finnarna är sådana rackare på att tillreda.
Vid det här laget är grekerna fullständigt utpumpade och det är dags för ännu ett stärkande reklamavbrott.
När programmet åter startar är det hög tid att peppa det nu aningen slokörade folket. Beröm ges för allt det papper som sparats in då kvitton bara delas ut med stor sparsamhet i Grekland. Ett miljöpris är att vänta och kan sättas upp på plussidan. Nu kan grekerna räta på sina krökta ryggar och för första gången i programmet ses stora härliga leenden i rutan. Dessa slocknar dock snart då de får veta att nästan alla deras tillgångar har sålts av på ett jätteloppis i Bryssel. Det har gått toppenbra tröstar programledarna och en del av skuldberget har börjat betalas av och de värsta och mest akuta brandhärdarna har släckts. Att Akropolis nu ägs och leds av en stor hamburgarkedja är väl inget att hänga läpp över säger programledarna uppmuntrande. Inte heller att det numer ska heta ”Kolossen Disneyworld Rhodos.” Det kommer att bli en fantasifest för hela familjen och ni greker har en viss rabatt på inträdet. Åter igen ses leenden i rutan men denna gång något mer tveksamma. Då dras ännu ett kort fram ur rockärmen och programledarna meddelar stolt att Sveriges Television och TV 4 har beslutat att ge en hjälpande hand. Kompositören Vangelis ska få medverka i både ”Allsång på Skansen” och ”Lotta på Liseberg” trots att han mestadels gör instrumentalmusik. Den svenska välviljan vet sig inga gränser! I ”Allsång på gränsen” i Sjuan blev det dock nobben men ärligt talat så är all allsång i tv lite på gränsen vad mig beträffar.
Det är nu dags för det sista reklamavbrottet och de dådkraftiga programledarna viftar med den fullmakt grekerna tvingats att skriva på i början av programmet. Kommer den att rivas eller blir detta stolta folk för evigt livegna, satta på bar backe eller under förmyndare?
Nu drar programmets sista del igång och det är åter tid att titta på budgettavlan. Det visar sig då att om man höjer pensionsåldern till 80 år, bara äter ett mål mat om dagen, undviker sprit och istället håller sig till finskt godis då det ska mysas på fredags och lördagskvällen, lär sig att slå den ena handen mot den andra istället för att ge sig på servisen, blundar för det faktum att alla gamla historiska minnesmärken och sköna öar förvandlats till nöjesparker och hamburgarsyltor, låter utflyttade nu vuxna barn flytta hem igen där de kan dela rum med mor och farföräldrar, bereder sig på kraftiga skattehöjningar som ändå inte gör någon större skillnad om man inte har något jobb eller några tillgångar, cyklar istället för att ta bilen och fortsätter med det föredömliga miljöarbetet beträffande kvitton så gå budgeten ihop. Mer än så faktiskt för programledarna har sett till att landet sparar 2000 € i månade för det är viktigt med en buffert.
Grekerna pustar ut och fullmakten rivs dramatiskt framför kamerorna.
Hemmavid ramlar tv-publiken utmattade ihop i soffor och fåtöljer som om de sprungit ett maratonlopp. Händer dyker ner i chipsskålar och med tom blick och idisslande käkar tänker var svensk att det är en herrans tur att det inte var Sverige det gällde. Eftersom vi är så duktiga och noggranna så kan det aldrig hända här och dessutom så är det ekonomiska systemet helt vattentätt, eller?
Här sitter jag och fabulerar och överdriver men faktum är att verkligheten inte är särskilt mycket ljusare. Det visar sig att demokratin som vanligt är så mycket svårare än vad man vill tro. En folkomröstning genomfördes i Grekland och via utslaget sa man nej till de hårda och i grekiska ögon orimligt hårda villkoren för ett nytt nödlån. Någon vecka senare är de ändå tvungna att acceptera än strängare villkor i en slags underkastelse under galgen. Det grekiska folket protesterar högljut men i parlamentet röstas överenskommelsen igenom.
Jag hoppas i alla fall innerligt att den beska medicinen fungerar som den ska och inte bara göder några banker som jag misstänker har en del av skulden till den uppkomna krisen. Det är trotsallt viktigt att åtgärderna verkligen kan leda till en väg ut ur den ekonomiska nedåtspiralen och inte bara sopar problemet mot en oviss framtid. Att alla försöker rädda sitt eget skinn torde vara synnerligen uppenbart. Tanken på att en valutakris i Europa ska leda till en regression för hela världsekonomin gör nog de flesta ekonomer och vanliga dödliga lite svettiga på överläppen.
Jag har hört ryktas om att Grekland allvarligt funderar på att byta nationalsång. Det är den gamla fina slagdängan ”Wild World” av Cat Stevens, numera med namnet Yusuf Islam men född som Stephen Demetre, som är på förslag. Han skriver jättefina låtar även om han har lite svårt att bestämma sig för vad han vill heta. Stora folksamlingar skanderar med djupaste innerlighet de profetiska orden.

”…oh baby baby it’s a wild world
it’s hard to get by just upon a smile…”

Den grekiske matematikern Archimedes sa det redan ett par hundra år efter Kristus, ”rubba inte mina cirklar.” Ingen pardon gavs då och ingen lär heller ges idag. För övrigt anser jag att vi bör överväga att återuppbygga Kartago eller åtminstone ge ett bygglån, eller två, eller tre…