Bloggen

I möjligheternas förlovade land

juni 25, 2014 § 0 kommentarer

Redan i New Jersey på väg från flygplatsen och in mot New York City stod det klart att detta var möjligheternas förlovade land. Om inte i eldskrift så på en rejält tilltagen skylt stod det divorce center.” För den ynka summan av 400 dollar kunde ett olyckligt äktenskap här avslutas och någon underskrift från din hund till partner var inte nödvändig. Tror att fredagsmyset kan få ett brådstörtat slut om man får ett sådant dokument dunkat i bordet mellan chips och ostbågsskålarna. Jobbigt när det gamla fina argumentet om att inte skriva på bara möts av ett överlägset och belåtet flin.
Nu kanske ni frestas att tro att det var ett kärlekslöst och cyniskt land vi var på besök i men inget är längre ifrån sanningen. På stadens gator fanns det killar som gav gratiskramar till behövande. Du läste helt korrekt, gratis! Nu hör det visserligen till sanningen att de gärna tog emot en dollar eller två efter det att du lyckliggjorts av en härlig omfamning i bamseformat, men vi bör inte kalla det för betalning för då är det troligtvis att likställa med prostitution.
På Times Square fanns det en cowboy endast iklädd ett par minimala kalsonger och en akustisk gitarr. Strax intill kofösaren fanns det även nakna damer utstyrda i plymer och glitter och för en blygsam summa i form av amerikansk hårdvaluta kunde man posera med brallisar eller hästkarlen. Min härliga sambo Agneta försökte att ta bilder utan att göra rätt för sig och när hon inte riktigt så diskret som hon tänkt sig knäppt några bilder till albumet ”nakenchock” fick hon brådstörtat fly sin kos med sin blinda gubbe på armen. Bakom oss hörde jag hur en av de lättklädda damerna gastade med hes röst. – Jag såg dig! Visst var det äventyrligt men jag blev faktiskt förbannad på Agneta och tyckte att hon var en snåljåp. – De lever faktiskt på att göra det där, hävdade jag upprört men hon sa bara. – Ja ja ett visst svinn får de räkna med. Undrar om hennes tilltag bildligt talat är att betrakta som snatteri? Eftersom jag var sur på henne så övervägde jag starkt att hota med en tripp till New Jersey men så kom jag att tänka på att vi levt i synd de senaste 30 åren så jag teg.
På tal om synd så är den inte alltid gratis och en hjälpande hand kan ibland vara nödvändig och en djuping gick omkring nära Times Square med en skylt som hade en rejält optimistisk vädjan. ”Please help me I need money for weed.” Jag vet inte om han fick några bidrag till sin last för vi människor är förmögna till att visa stor empati men jag är tveksam till att det skulle fungera utanför centrum i Orminge. ”Skänk en slant jag vill klippa en hövding” eller ”jag heter Maja och vill röka braja” lär inte gå hem bland de som stressar ut och in från mataffären.
Det sprang omkring superhjältar på gatorna i New York men jag vet att de inte var på riktigt eftersom det fanns tre ”Ironman.” Att jag däremot varit helt nära kakmonstret känns stort och jag visste inte ens att han bodde i New York.
Det finns självklart alltid något att lära från främmande kulturer och personligen blev jag djupt imponerad av den munviga man som orerade sig igenom tunnelbanetåget och sålde sina böcker. Han gick på som en furie och torde ha kursat både ett och anat av sina litterära alster. Jag är själv helt värdelös på allt vad försäljning heter och blev grön av avund över denne mans mod och nytänkande. Undrar hur det skulle mottagas om jag gag gav mig hän och kursade min bok på tricken? Antagligen skulle jag betraktas som Stockholms jobbigaste blinning och orsaka total tystnad eller bara oroliga viskningar på de pendel och tunnelbanetåg jag hemsökte. – Hysch säg inget så vet han inte att vi sitter här!
I möjligheternas land fanns även riklig tillgång på mat och dryck. Första dagen gjorde jag nybörjarmisstaget att beställa en mellanstor kaffe och fick ett formligt badkar med java. Ingen matportion var heller för liten och jag gick upp tre kilo på en vecka. Jobbigt för en så viktfixerad lirare som jag men min ångest dämpades när jag efter hemkomsten återgick till 5/2-dieten och gick ner till min vanliga matchvikt på en vecka blankt. Nu hasar jag omkring hemmavid är hungrig och fryser för det är svensk sommar och en fastedag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>