Bloggen

Efter den senaste räckan av uppdateringar av min listiga lur finns nu en funktion som verkligen öppnat upp min värld i mobilen. Diktera heter den och det är som poesi i mina öron.
Jag klickar käckt med ett ivrigt finger och därefter är det bara att orera vitt och brett för att skapa ett mastigt sms eller en frodig uppdatering på Facebook. Jag behöver inte längre tänka ut det kortaste ordet och det snabbaste sättet att förmedla mitt budskap och att jag stavar som en kratta gör inte heller någon skillnad.
Att som blind halka runt på en touch Control som Bambi på hal is är nu ett minne blott och jag kan nu ge mig hän till 100%. Ingen går säker och långa ord som emancipationsförespråkare och relativitetsteoretiker kan när som helst dyka upp i ett meddelande från mig.
Min arma dotter Camilla hjälpte mig med uppdateringarna av telefonen och ångrar sig nog djupt nu. Hon utbrast spontant till sin pojkvän när hon fick mitt första dikterade sms. – ”Det märks att han inte behöver skriva för hand längre för nu är hans meddelanden aplånga!”
Visst har hon rätt för de är långa som armen på en Orangutang men är också fyllda med godhet och substans som en präktigt fet pirog.
Som om det inte räckte med denna nya fantastiska finess så kom det även en höjdare till. Röstmeddelande kallas den och öppnar helt nya dörrar för ett snille som jag.
Här kan jag med en enkel knapptryckning göra ett ljudligt meddelande att lyckliggöra mina kamrater med. Jag kan sjunga, babbla ohämmat, skrika, gråta, göra ett smattrande steppnummer eller spela in en härlig direktbild av hur jag har det i mitt hemman när hantverkarna ger sig på en av betongväggarna med slagborr. Man vill helt enkelt dela med sig av sin sköna tillvaro.
Jag är redan vida berömd för mina skarpa selfies och snart lär ryktena gå om de grymma röstmeddelanden folk fått och hur oerhört välformulerade och utförliga mina sms blivit. Framtiden ser ljus ut för jag är modern och syns och hörs och därför finns jag!