Det lackar mot jul men jag lackar inte ur för det. Tvärtom faktiskt och det är bråda dagar på mörkerrestauranterna jag jobbar på och att äta i mörkret har tydligen blivit ett populärt alternativ till traditionella julbord.
Living la vida Loka sa min arbetskollega och vän Jocke då han begav sig mot köket för att hämta några flaskor bubbelvatten åt några gäster på ”Svartkrogen” häromkvällen. Rejält fyndigt på min ära!
Tur för honom att det inte var Ramlösa vi serverade för då hade det blivit platt fall. Vi hade femton glada damer från en rekryteringsbyrå i lokalen och det var en minst sagt trevlig upplevelse för kvällens två tuppar. I mitt stilla sinne undrade jag under allsången om jag börjar bli lite ålderstigen och mossig i roten då jag snarare kom att tänka på skumtomtar än erotik då vi under allsången klämde i med Freestyle’s textrader om att bara kunna tänka på din mjuka kropp som kan bli min. Godis är gott och borde ätas varje dag men det var inte sant och det var inte sant för däremellan kommer 5/2.
Det var ett tag sedan jag skrev något blogginlägg men det är inte lätt att få ur sig något när världen i all sin glans är knasigare än allt jag med uppammande av all min fantasi kan krysta ur mig. Nådastöten kom när Trump vann presidentvalet och på ett otäckt vis vände upp och ner på hela min världsbild. Varför har jag hela mitt vuxna liv försökt vara till lags och i möjligaste mån vandrat på den smala stig som kallas för pk? Så kommer en rysligt rik idiot med en käft som inte alls verkar sitta ihop med hjärnan, eller är det kanske precis det den gör, och visar hur en slipsten ska dras. Hans framgång bygger på att han är rasistisk, sexistisk, en vissen affärsman men fortfarande stormrik och synnerligen benägen att kläcka ur sig vad som helst. Allt som jag inte är och gör och han är den framgångsrike och jag ett misslyckande. Min mamma gillar mig men Trump har miljoner av beundrare som tror stenhårt på honom så hur i hela världen ska jag som är en sådan förlorare få ur mig ens ett ynka litet blogginlägg? Tomten ser vad vi gör men oss emellan tror jag snarare att han ser hur vi handlar. Jag är en snäll kille och kan nog tänkas få en julklapp eller två men den där Trump lär enligt den tesen inte få en enda en och det är ju som bekant något som svårt grämer miljardärer!
Nåväl det är juletid och inget är lättare än att vara snäll mot de små. Mitt enda och därmed bästa barnbarn på fyra år ligger därför riktigt bra till. En magisk kväll åkte plasten fram och ett intensivt handlade vidtog och smart som jag är inhandlades alla julklappar vid datorn via nätet. Bekvämt, varmt och mysigt, ingen stress och priserna betydligt lägre än i butik. Skönt att slippa vara svettig stressad och villrådig i något shoppingcenter från helvetet där tydligen alla stans innevånare samtidigt bestämt sig för att vara. Nöjd, ja rent mjugg, kände jag mig ända tills mina paket anlände till vårt lokala postutlämningsställe och jag svettig och otålig fick vänta en försvarlig stund i kö. När jag då äntligen fick mina paket i utbyte mot uppvisande av legitimation och ett par sifferserier visade de sig vara rejält stora. Turligt nog var de lätta men så otympliga att det var med största svårighet vi fick ut dem till bilen eftersom vi även handlat fyra kassar med mat. Nu är allt hemma och jag har bara julklappar till min systerdotter kvar att skaffa och tänker nog göra det via nätet också även om jag villigt erkänner att jag denna gång inte är fullt lika positiv till förfaringssättet. Köande är tydligen någon slags naturlag som inte går att undkomma hur man än svänger sig!
Sambo Agneta och jag blev under några hemska sekunder totalt förbryllade och helt övertygade om att det verkligen finns Gremlins när vi skulle lasta ur paketen ur bilen. Plötsligt hördes främmande röster men det fanns inte en människa i närheten. Tack kära tillverkare av mekaniska dockor för att ni utrustat leksakerna med batterier redan innan man packat upp dem ur emballaget. Vid vår ålder vill man fan inte höra röster för det är något man går och väntar på ska hända.
Man ska som sagt vara snäll i juletid men på nyheterna rapporterades om bråk mellan supporters till två stockholmslag. Till min förvåning och munterhet var det inte denna gång ishockey eller fotbollsentusiaster saken gällde utan upprörda fans från en basketmatch. Baskethuliganer, har ni hört på maken? Polisen gjorde dock en resolut insatts och avhyste eller omhändertog nog alla storväxta och osedvanligt långa personer i grannskapet för lugnets återställande.
Tänk om det istället hade varit curlingsupporters som löpt amok på Stockholms gator. Nävar och allmänt gruffande hade då varit en ren västanfläkt jämfört med den stenkastning som man kan befara.
Julen är barnens stora högtid och på tal om dessa så diskade jag tillsammans med mitt barnbarn häromdagen. Vårt samarbete var helt friktionsfritt eftersom jag gjorde precis som hon bestämde. En intressant samarbetsövning som lärde mig mer än vad jag ville veta om underdånighet och lydnad. Jag tillverkade helt enligt order massor av skum och hon blötte ner sig så vi hade båda kul. När vi diskat klart bytte hon kläder och åkte iväg med mormor och jag sanerade köket.
Idag ska det bakas pepparkakor och lussekatter och jag är tvungen att åka iväg och jobba på en av mörkerrestauranterna. Vilken himla otur för mig, inte!!!
Snart är det Lucia och hon är de blindas helgon. För att fira hennes minne så får äldre människor stå utanför förskolor i kylan. Huttrande och skakande av köld får de sedan lyssna på små beundransvärt unga varelser som sjunger högt och falskt på svenska och andra främmande tungomål. Man skulle lätt kunna tro att denna upplevelse skulle vara outhärdligt hemsk men inget kan vara längre från sanningen. Det är en ren njutning och de blåfrusna åldringarna är nästan i nirvana av hänförelse över hur gränslöst gulliga de små musikmarodörerna är. Vita linnen och ljus i håret kompletterar bilden och har det inte köpts klappar i drivor tidigare så åker plånboken nu fram så det visslar om det. Inte en ond tanke tänks och det må vara de vuxna förlåtet om de med största misstänksamhet synar de bullar och pepparkakor som sedan serveras till kaffet och enligt utsago bakats av de små. Vi är visserligen vällvilliga intill det orimligas gräns men inga idioter. Alla som någon gång sett ett barn baka blir därefter försiktig då en del former av fyllning är mer aptitliga än andra.
Det är som sagt bråda tider men halt så använd broddar om ni är rädda att halka och ”let’s be careful out there!” Själv är jag alldeles för tuff för sådant och det finns kaffe på akuten också.
Kommentera