Bloggen

Finland igen för Sven

mars 1, 2008 § 0 kommentarer

Så var det dags att bege sig till Finland för en veckas gigande på Molly Malones igen och jag har verkligen blandade känslor inför resan. Det är kul att giga mycket men inte så här mycket och det blir under veckan 26 gånger 45 minuter och för mig som sångare gäller det verkligen att hushålla med resurserna för att hålla hela veckan ut. Det står lite i kontrast mot den vilja till att rocka på som jag bär på efter de betydligt mesigare och stillsammare gigen med Synliga. I praktiken innebär det att jag måste skärpa mig och inte glömma bort mig och ha för kul för då tar rösten stryk.

Det blåser som tusan runt husknuten idag och jag hoppas verkligen att det mojnar innan morgondagen för annars kan det bli riktigt gropigt och det brukar drabba den starke, tyste, manlige och finske bassisten Heikki hårt och då får han kuta till informationen och hämta sjösjukepiller. Jag brukar klara mig bra även om det är en väldigt konstig känsla när golvet flyttar sig när man skall sätta ner foten. Det borde vara välgörande för dansbandet på båten för de kan ibland verkligen behöva lite hjälp med gunget och ett rejält svallande hav kan nog få det att röra sig på dansgolvet.

Vår kampanj mot att det serveras både mos och pommes frites till köttbullarna har till slut slagit igenom och sist jag åkte med så var det bara moset kvar, en lysande kulinarisk seger.

Att tillbringa en vecka i den slitna, smutsiga och ganska otrivsamma bandlägenheten är inte heller något som får mig att dansa rumba av glädje men jag får helt enkelt försöka att stå ut. Det som ändå oroar mig mest är att jag några dagar in i veckan brukar bli så otroligt uttråkad och känner mig ofta väldigt isolerad. Mina bandkamrater Mattias och Snucke brukar försvinna iväg tidig eftermiddag för att oftast inte återkomma förrän framåt kvällskvisten och Heikki sover eller går upp i TV tittande. För mig blir det massor med talbokslyssnande men att ägna veckan åt bara det tråkar till slut ihjäl mig. Funderar efter varje Finlandsresa på att skaffa mig en bärbar dator, vore guld.

Något som ytterligare oroar mig är maten. Den som jag oftast är hänvisad att äta med är Heikki och han jobbar i vanliga fall hårt så när vi åker till Finland lämnar han aptiten hemma och det blir varken hackat eller malet med mat och mattider. Jobbigt att vara blind under de här omständigheterna för jag vill inte vara en börda för de andra men blir samtidigt djävligt sur när jag inte får föda och stimulans. Det blir väldigt tydligt hur viktigt det är med den personliga friheten och hur välgörande det är att kunna ta sig till och från aktiviteter själv via färdtjänst och att planera sin egen tid, ljuva frihet.

Nåja det är inte likt mig att måla fan på väggen och jag hoppas att det blir en bra vecka trots tung arbetsbörda och trolig husarrest. Några nya låtar har vi valt ut och jag kämpar hårt för att slå in texterna i min alltför tjocka skalle och om jag blandar ihop dem blir det så här.

”Beer drinkers get your rocks off because the harder they come the harder they fall.”

Poesi, sa Bill, och så, sa Bull.

image20
Lagom kul är bäst. Trasig röst är pest.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>