Att det går bra för Sverige och den svenska ekonomin är något vi matats med från våra styrande och i media under en längre tid nu och om det stämmer så är jag den förste att ropa hipp hurra! På Grammisgalan delade regeringen, representerade av Carl Bildt i en kostym så ful att det var skönt att vara blind, ut ett exportpris eftersom vi tydligen är världens tredje största musikexportörer och det skall med rätta uppmuntras. Det är gott och väl men rimmar illa med nästa dags kulturnyhet, den att kommunala musikskolan skall få sina bidrag nerskurna igen, för det är inte första gången. Samma behandling har redan drabbat riksteatern för trots att nu Sverige går så bra så är tydligen kultur mest något som angår de tre fyra största tätorterna där det naturliga publikunderlaget och ekonomin finns.
Ett uttryck mina föräldrar brukade använda när jag var liten passar bra för att uttrycka vad jag känner inför regeringens kulturpolitik eller brist därpå, ”skit givare och tillbakatagare”! Det svenska musikundret som jag inte anser vara något under utan ett resultat av skapade chanser i form av, replokaler till vettigt pris, bred musikundervisning även denna till ett överkomligt pris och med duktiga och engagerade lärare och en spin off effekt av att en rad svenska artister som ABBA, Ace Of Base, Europé och Roxette slagit stort utomlands och banat vägen och satt oss på musikkartan.
Kulturen brukar rent historiskt blomstra när ekonomin är på topp så jag undrar om det verkligen går så bra för Sverige som det påstås för ska bedömningen utgå ifrån hur de viktiga kulturinstitutionerna behandlas så går vi med tiggarstaven. Slutligen vill jag bara säga att jag tycker att det är en självklarhet i ett välfärdsland som Sverige att en vettig fritidssysselsättning för barn, ungdom och även vuxna finns och att ett vettigt kulturutbud skall göras tillgängligt oavsett vilken kommun man råkar bo i. En meningsfylld fritid kommer dessutom att bespara samhället enorma pengar oavsett om vi får fram någon ny Peter Forsberg, ett nytt ABBA eller en Strindberg för alla behöver känna att de har något vettigt och skapande att göra och det spelar faktiskt ingen roll om det är hockey, fotboll, gospelsång, målning, dans eller att lira bas bara det är kul och upplyftande för kropp och själ.
Oj vilket brandtal det här blev och det var inte riktigt meningen men jag blir så upprörd när politiker svassar och ler välvilligt i glassiga sammanhang och sedan som en värsta Brutus sticker kniven i en när spotlighten är släckt, dåligt!
Kommentera