Pratade med en vän igår om det där med pengar och svårigheten med att snabbt få in de riktigt stora stålarna. Vi trodde båda på arbete men inte att de feta summorna skulle komma vår väg genom idogt arbete. Hon hade gått med i Postkodlåtteriet och jag är den lycklige ägaren till 5 premieobligationer men våra vinstchanser får nog betraktas som försvinnande små.
Vad gäller brottslig verksamhet så tror jag att de stora snabba pengarna ligger i rån av värdetransporter men jag har svårt att hitta en riktigt naturlig plats i rånarligan för hur det än är så suger det med en blind förare av flyktbilen och blinda som viftar med k-pistar, bazookas eller andra skjutvapen är rent olidliga att ha att göra med.
Jag borde nog ha blivit politiker i alla fall för de höjer tydligen sina löner genom att bevilja partiet högre bidrag. Oppositionsledaren Mona har nog bra lön för hon har börjat lägga på hullet eller också försöker hon att på allvar kliva i den stora kostymen efter sin företrädare.
Det verkar alltså inte finnas något moraliskt och helt lagligt sätt för mig att få in de snabba och stora stålarna så jag får nog jobba vidare med min futtiga lön och hålla tummarna att en av mina ynka premieobligationer skall utgå med vinst eller att någon hitintills okänd släkting från USA, kanske han som äger Westin hotellen, skall testamentera rubbet till lilla jag och min syster. Jag lovar att jag ska bli en generös och omtänksam miljonär som bara har andras väl för ögonen. Nä, nu går det inte att skriva mer för näsan är hela tiden i vägen och trycker ner oönskade tangenter, jag återkommer senare.
Kommentera