Bloggen

Reklam

oktober 24, 2008 § 0 kommentarer

När jag som ung och grön gick på bio var det underhållande med de reklamfilmer som visades innan huvudfilmen och det vore otänkbart att gå in senare i salongen för att slippa se dem. Månget viktigt budskap som att, ”glassen heter GB”, och att Flora var det rätta att smeta på mackan mottogs vällustigt av mig som välvillig biobesökare.

Jag var en ivrig förespråkare för reklam på TV och radio men kunde då inte i min vildaste fantasi tro att jag med tiden skulle bli så trött på eländet som jag är nu. Det är helt olidligt och dessutom håller reklaminslagen i TV-sändningarna på i vad som känns som all evighet. Det oroar mig också att jag finner 99 % av varorna helt ointressanta. Är det något fel på mig? Värre är att jag ibland blir lite orolig över mitt val av program då jag av de varor som presenteras i reklamavbrotten kan konstatera att jag sitter och njuter av ett program som tydligen är ämnat för kvinnor. Hårvårdsprodukter, dambindor, tvättmedel, choklad och smink känns inte alls ämnade för mig men det kanske bara visar att jag är en mullig mansgris och då blev allt med ens ännu värre.
Även i min mobil har det börjat dyka upp reklam men ännu så länge endast ifrån min operatör Telia. De erbjudanden de ger mig är så dåliga att jag blir skitsur varje gång, faktiskt så pass sur att jag allvarligt funderar på att byta teleoperatör. Det är dessutom så att jag egentligen blir glad varje gång jag får ett sms enligt principen, jag har fått ett sms, alltså finns jag. Då vill jag fan inte hitta ett meddelande om att jag kan få 200 kronor att ringa för om jag binder mitt abonnemang i 12 månader, apdåligt!

Numera kan man inte ens läsa en bok utan att bli utsatt för smygreklam. Det senaste exemplet på detta som jag råkat på är i Helen Turstens polisromaner där hon mot troligen schyst betalning envisas med att kalla mobiltelefoner för Nokia. Nu retade det mig ändå mindre än det sakfel jag fann i en av hennes böcker där det stod att huvudpersonen hörde John Lennon sjunga Hey Jude. Mig veterligen har John Lennon aldrig sjungit denna Paul McCartneylåt och om den inspelningen finns skulle jag vilja äga den så att jag kunde kursa av den för att ha fett med pengar för min ålders höst.

Nu är jag inte heller själv oskyldig när det gäller reklam och har skrivit otaliga reklamskrifter för Synliga. På vår föreställning Blind Date är det dessutom jag som i slutet av showen gör reklam för våra skivor och kläder som publiken kan köpa efter giget eller på nätet. Nästa steg är nog, om vi skall vara moderna, att redan på manusstadiet skriva in sponsorernas produktnamn och att avbryta showandet vid minst 3 tillfällen och då spela upp jinglar med reklam för lämpliga varor och tjänster. Synligas föreställningar sker i mörkret så du kanske har just den vara som skulle passa för detta koncept. En väl fungerande produkt som har allt man kan önska sig i fråga om funktionalitet och prestanda men som är skitful eller också är det så att du erbjuder rent ljusskygga tjänster.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>