Min äldsta dotter Camilla 19 berättade att hennes mobiltelefon hade brakat ihop och att hennes upplivningsförsök varit fruktlösa, och det förvånade inte mig ett dugg eftersom den gått hädan trots att den dagligen utsatts för mun mot mun metoden, så det var bara att göra en familjeutflykt till Nacka Forum och telefonbutiken. Väl inne i den fanns det många frestande lurar att välja på och det gällde egentligen att betänka vilka behov Camilla hade av sin nya lur och utifrån detta välja en mobil med matchande prestanda. Några härligt dyra mobiler beskådades och dessa hade kameror med många pixlar och grymma mp3-spelare men Camilla berättade förståndigt att det inte var nödvändigt med dessa finesser eftersom hon ändå hade tillgång till oerhört bra digitalkameror och feta mp3-spelare. Hon valde till slut en av de billigare Sony Ericson mobilerna och faktiskt samma modell som lillasyster Mimmi, men i en annan färg. Jag som stod för fiolerna var djupt imponerad över hur förståndigt hon valde och tänkte att vi kanske inte misslyckats totalt med vår barnuppfostran och att våra söta döttrar äntligen börjat förstå pengars värde eller att de åtminstone fått en insikt om att de inte växer på träd eller förökar sig mirakulöst i pappas plånbok. Bäst som jag stod där och log förnöjt åt tillvarons små positiva överraskningar började Camilla åter tala.
”Jag ser den här mobilen som en mellantelefon tills det att jag skaffar en I-Phone.”
Inne i mitt huvud hörde jag braket av en spegel som krossas och mitt fåniga flin utbyttes mot ett felvänt u och en skrynklad panna. Jag frågade genast försäljaren vad dessa nymodiga tingestar kostade och han svarade att de inte fått in dem riktigt än men att han trodde att det billigaste abonnemanget låg runt 8000 kronor ungefär. Camilla går just nu i väntans tider och hoppas att snart få besked om att hon fått något av de jobb hon sökt och även jag har sedan besöket i telefonaffären krampaktigt hållit båda tummarna för att hon skall få ett positivt besked i jobbfrågan med det snaraste.
Kommentera