Bloggen

Så fick vi då en borgerlig regering med allt vad det innebär av människosyn och ideal. Nu muttras samma mantra i media från morgon till kväll och vad skit de än presenterar och vilka försämringar det än innebär, förklaras det för oss stupida medborgare att det skall leda till jobb, jobb och åter jobb. Att vi mitt i en högkonjunktur ändå inte kan sänka arbetslöshetssiffrorna tycks enligt sittande regering bero på att vi är lata och arbetsovilliga.

Själv är jag blind och borstbindning och korg vävning är två hedervärda gamla blindyrken som jag hellre dör än utövar, men å andra sidan är jaktpilot och bilskollärare två hedervärda yrken jag garanterat skulle dö av. Blindgångare åt armén tänker jag heller aldrig bli men jag kunde ha gjort ett försök. När jag i min synskadade ungdom skickade in ett läkarintyg så fick jag inte helt oväntat frisedel, men desto mer oväntat fick jag kort därefter flera brev där jag erbjöds officersutbildning. Hur tänkte dem då egentligen?

”Se här kapten Silverbjäbb, här har vi ett praktexemplar till kronvrak, ett utmärkt officersämne på min ära.”

Det äldsta yrket i världen lär vara prostitution men det har jag aldrig övervägt eftersom jag inser att min kropp aldrig går att sälja. Vad gäller blinda är nog det äldsta yrket istället det som siare. Personligen tror jag att det är ett missförstånd som uppkommit då grottgubbar med dålig förmåga till artikulation sluddrat runt hällen och då blev synskadad till synsk.

Det kan också vara den goda viljan och lusten att ge alla en meningsfull sysselsättning i det solidariska gamla grottfolkhemmet.

”Hörru Blind-Svemmpa, vi går och klubbar några dinosaurier till middagsmålet, fäller några träd, gör några grottmålningar, kastar lite sten på grannbyn och sår några åkrar.”

”Du kan väl, ö.”

”Du kan, öööh.”

”Du kan, ja just det, lista ut vad som kommer att hända i framtiden.”

”Behöver du inspiration så kan du ta lite av Gura-Gunnars rocktobak men ge fan i matförrådet och kvinnorna.”

Där satt alltså Blind-Svemmpa med stängda ögon och grunnade och fabulerade sedan ihop något och blinda är som regel inte mer korkade än icke blinda så friskt svamlat är hälften rätt så med lite logik och tur blev han nog riktigt bra på sitt nya jobb. Med lite otur blev han också missbrukare en tyvärr inte helt ovanlig företeelse bland handikappade än i våra dagar.

Även fullt seende blundar när de skall tänka riktigt hårt och intensivt och ett avstängt sinne ska då förstärka de övriga. Jag bevittnade detta förfarande en gång då en musikerkollega försökte att stänga av nästan alla sinnen på en gång. Han blundade hårt, hade ett finger i varje öra och två fingrar tryckte ihop näsan, allt detta för att slippa uppleva den överförfriskade batteristen som kräktes högt och plaskande ut genom bakrutan på den bil vi färdades i. Inte kände min vän av några siargåvor, men klarade sig ifrån att spy själv. Han fick dock genomgå ännu ett eldprov när han vid vår ankomst till replokalen, för urlastning av våra instrument fick se de godsaker som hängde i långa strängar längs släpets ena sida. Då stängde han åter av sinnena samtidigt som han sprang, en mycket imponerande uppvisning.

 

Som liten parvel drömde jag om att bli en cowboy, men som tur var fullbordades inte den drömmen. Som ko, häst och skotträdd är jag synnerligen olämplig som kofösare och tanken på att sova under bar himmel med en sten till huvudkudde fyller mig med avsmak. Att bara ha en stinkande, smutsig hästfilt mot nattkylan, och detta i sällskap med en orakad Mexikan med en alldeles för stor hatt skulle i sig räcka för att krossa drömmen för evigt men det värsta återstår.

”Var gör de det?”

”Tvåan alltså.”

Att kissa är inga problem, det är bara att undvika uppförsbackar och motvind så går det galant, men tvåan. Jag är säker på att även Cllint Eastwood ser ut som ett miffo med brallorna nere och sittande i en buske eller på en gren, och jag tycker det är äckligt. 

”Vad blev du då istället?”

Undrar du nu nyfiket

”Jo, nu får du faktiskt bjuda till lite och undra nyfiket!”

 Sanningen är att i takt med att jag växte upp och blev en man så blev jag en fröken. Första jobbet var som barnskötare på dagis. Det är en underlig känsla att bli kallad för fröken som man, men jag vande mig snart. Märk väl att det bara är små gulliga barn som får säga det ostraffat.

 

Därefter startade jag en inspelningsstudio, så man kan säga att jag gick från oljud till välljud, men tyvärr inte av klirrande mynt i kassan så det varade inte länge.

Ljud och videokopieringsansvarig på gymnasieskolan i Upplands Väsby blev nästa anhalt på karriärstegen. Det blev oftast språk, samhällsprogram och dokumentärer åt lärarna på måndag, tisdag onsdag och torsdag men på fredagen var det porrfilmskopiering åt vaktmästeriet för hela slanten. Jag gjorde förstås aldrig några kopior åt mig själv och blundade faktiskt kyskt nästan hela fredagarna. Det sägs att jag under denna tid också lärde mig ljuga utan att blinka men det vill jag härmed dementera å det kraftfullaste.

 

När man som synskadad väljer sig en yrkesbana är det bra om man hittar en lämplig arbetsmiljö där man kan komma till sin rätt och vara självständig. Själv jobbar jag numera som krogmusiker och har alltså misslyckats fullständigt med denna ambition. I krogmiljön är jag både blind och döv, och att med hjälp av blindkäppen ta sig förbi bord, stolar, bänkar, servitriser och knalla kroggäster är oftast helt omöjligt. På de ofta minimala scenerna har jag i alla fall min givna plats men kan inte ens där känna mig riktigt trygg. Överförfriskade dansare ramlar alltför ofta upp på scenen efter något misslyckat Travoltasteg. Som en guldfisk blir jag lika förvånad varje gång det händer eftersom jag inte ser när de faller. Den stora skräcken är att få tänderna inslagna och nerkörda i halsen ihop med mikrofonen, och det skulle både se illa ut och låta hemskt. Hitintills har det inte varit värre än en fläskläpp.

Dessa krogspelningar gör jag med bandet Mr. Coil där jag är den ende synskadade, men den klart hårigaste. Både gitarristen och bassisten har rakat bort de få utposter av hår de hade kvar på skallen och det ser dramatiskt ut med hårbollen Sven i mitten och en flintskallig hårding på var sida. Hårding föresten, det var nog vad de ville, men de ser så snälla ut att Gandhi är närmare sanningen.

Gruppen Synliga är det andra bandet jag är med i och med dem blir gigen helt annorlunda. Hela bandet är synsvagt och ganska hårigt och att montera eller demontera ljudanläggningen kan då ibland synas vara en bedrift bara det och väl värd att beskåda. Där lallar vi omkring och sjunger eller visslar för att visa var vi är samtidigt som vi bär högtalare, drar sladdar, sätter ihop trumset och placerar ut mikrofonstativ på rätt platts och när vi väl börjar spela så låter bandet dessutom fantastiskt bra men det är inte så konstigt för blinda är ju så otroligt musikaliska.

”Eller hur?”

”Ja, eller hur!,

Därmed har vi slagit fast ännu en gammal fin fördom om blinda och min personliga favorit faktiskt.

Eftersom det verkar stört omöjligt att synskadeanpassa alla miljöer så gjorde Synliga precis tvärtom med vår föreställning ”Blind Date” och försänker varje kväll, första halvan av föreställningen i totalt mörker. Trots att lokalen är fylld med flera hundra är det plötsligt Synligas medlemmar som är de mest rörliga och miljöanpassade. Publiken äter, lyssnar, upplever och kanske grämer de sig inte längre över att inte heller de blev jaktpiloter.

 

Att tro är att icke veta som det heter och ibland drar man i sanning fel slutsatser som vid ett tillfälle på en krog i Trollhättan med Mr. Coil. Vår bassist Heikki hörde hur ett par tjejer pratade vid ett bord nära scenen och eftersom det var första set med lugna låtar på moderat volym hade han inga problem med att lyssna på deras konversation.

”Vad kan det vara tror du?”

Undrade den ena.

”Vet inte men det måste vara någon sjukdom.”

Jaha tänkte Heikki nu har de upptäckt att Sven är blind.

”Kan det vara cancer?”

Då förstod Heikki att det var han och Snuckes hårlösa skallar som tilldragit sig tjejernas uppmärksamhet och han skrattade gott åt sin förhastade slutsats.

 

En av mina med musiker i Synliga heter Frank och han har absolut gehör och spelar därför trummor. För att kompensera för detta resursslöseri är han även pianostämmare.

”Vad kan man nu ha för nytta av en blind pianostämmare?”

Du kan så klart få ditt piano stämt, men mer än så.

Du som gillar sånt kan utan besvär gå omkring naken under tiden han ägnar sig åt ditt piano, eller varför inte dansa till den något entoniga, men ack så erotiska, musik han åstadkommer. Släpp loss och känn hur skönt det är att sväva runt i rummet som den dag då gud skapade dig. Var försiktig och inte för ivrig då Frank gör sitt återbesök 6 månader senare för det kan bli lite jobbigt när du naken öppnar dörren och hans seende kollega har kommit istället.

 

På slutet av 90-talet fick jag nog av att försöka hitta på något att jobba med när det ändå var att spela och sjunga jag var bra på. Jag begärde efter många sömnlösa nätter förtidspension som jag genast när den beviljades drog ner till 75 %. Tanken är att ytterligare sänka den allteftersom mitt jobbande ökar. Det kan nog gå bra med lite tur men inte fan beror det på borgarnas människofientliga politik.

Kanske vi borde tänka ut nya bra blindyrken för att ge personer i min situation en större chans på arbetsmarknaden. Här är några moderna och härligt progressiva förslag.

 

Filmrecensent.

 

Låter kanske som ett korkat förslag vid första anblick men då alla skivrecensenter är helt döva och inte verkar fatta något av musiken i fråga så kan vi göra likadant med film, och branschen behöver inte oroa sig för skriver vi ner en rulle så går självklart alla och ser den.

 

Dokusåpaskådis.

 

Kanske mest en projektanställning, men med möjlighet till förlängning. Blinda och synskadade är väl lämpade för denna sysselsättning och kan utan svårighet göra de normala aktiviteter som de andra deltagarna gör. Detta innefattar allt rån att skratta, gråta och bjuda på sig själv, till att supa och knulla framför kameran.

 En blind kille har vi redan haft i Riket men en blind på Robinson ön vore mer underhållande. Tänk er när han eller hon försöker hitta ut ur skogen i sju avsnitt. Det skulle vara otroligt stimulerande för skrattmusklerna och skulle i förlängningen öka förståelsen för synskadades problem. I alla fall synskadades problem i täta skogar.

 

Ornitolog.

 

Här är det ornitologi med specialinriktning på oerhört sällsynta fåglar som gäller. Hela karriären skall ägnas åt att finna sällsynta arter som, Gallskrikan, Stinkfinken, Råmesen, den irriterande Bängbulan, Grötfisen, röd och blå Lösmynta, Rusktuppen, Trälslitarn, Nollkollibrin, den vågade Nederbörden, den otroligt vackra och småkåta Toppsnäckan, Kaffegöken, Bonläppen, Dörrkläppen eller en förrädisk liten Gasläcka. Skulle du nu som professionell faktiskt råka hitta något av dessa flygfän, kanske när du irrar omkring i skogen på Robinson ön, så är det bara ett plus.

Avslutningsvis på ämnet yrkesval så se till att du får ett jobb du kan försörja dig på för att trivas kan du göra hemma. Jag läste nyligen en undersökning där det påstås att nästan 75 % av de tillfrågade var otillfredsställda med sina jobb. Varför skulle du och jag ha det bättre än någon annan? Därför ställer jag mig nu på barrikaden och vrålar mig hes det nya progressiva slagorden,

”Ge denna blinda man ett jobb han kan gå och vantrivas på, för rätt skall vara rätt och jobb åt alla skall det vara.