Det stod i en Finsk tidning om en kleptoman som stal 10 skjortor i Hawaiimodell från en butik men som vid hemkomsten fann skjortorna vara så anskrämligt fula att han fann sig nödsakad att returnera dem till butiken. Om han råkade ut för någon påföljd eller om butiken gladdes åt de fula skjortornas återkomst framgick inte av artikeln.
I en rubrik för en annan Finsk tidning stod att läsa att Ville Valo, sångare och frontfigur i det Finska Heart Metalbandet Him, inte druckit sprit eller haft sex på ett år. Jag befarar att nästa CD kommer att låta gnälligare än någonsin.
Som ni säkert förstår så har jag åter igen tillbringat en vecka i vårt östra grannland och denna gång var det riktigt roligt eftersom den ljudkänslige idioten till granne flyttats till en annan del av Helsingfors och bargästerna på Molly Malones kunde än en gång ha kul och väsnas på det sätt som gärna sker när alkohol förtärs och band är elektrifierade. Eftersom vi har en buss full med härliga musikinstrument och allehanda attiraljer är det båten som gäller till och från Finland men det är efter alla dessa gånger inte mycket jag tycker är särskilt roande. Det är dessutom svindyrt numera och för att ge er ett hum om priserna så räcker det nog om jag nämner att en portion köttbullar med potatismos kostar 110 kr. På hemresan brukar jag vanligtvis få problem med sömnen och denna gång var inget undantag. Vi hade vänt på dygnet och jobbat de flesta kvällarna mellan kl. 22.30 och 03.15 men vid c. 23 tiden var basisten Heikki och jag så trötta att vi släpade oss till hytten och stupade ner i våra kojer.
Jag började flyta in i sömnens land då en liten bäbis i någon närliggande hytt började gråta. Den lilla flickan var otröstlig en stund men tystnade slutligen och jag försökte än en gång att gräva mig djupare ner i sömnen men nu var det som förgjort. En stund senare ramlade resten av orkestern in och började med sina nattbestyr och snart lägrade sig åter lugnet och jag kunde njuta av det rogivande ljudet från gitarristen Snucke som vände blad i Motley Crue boken The Dirt. Även detta upphörde till slut och tiden gick och gick och egentligen var det enda som inte gick det att sova. Efter ett par besök på hemlighuset och oändliga varv i kojen kollade jag klockan och då var den 03.00 och det stärkte mig i min trötthet och jag drog ett djupt andetag och kastade mig envist mot sömnen. Jag sjönk djupare och djupare men plötsligt skrattade en man och en kvinna högt och berusat, våra hyttgrannar hade kommit hem. Han lät berusad och uppsluppen men när hon lät kunde jag inte avgöra om hon grät eller skrattade och det störde mig och gjorde mig orolig. Deras högljudda samvaro höll på en bra stund men övergick så småningom i ett samlag som tack och lov inte var lika ljudstarkt som deras konversation varit. Bäst som de pippade och dunkade rytmiskt i väggen somnade jag äntligen och sov ganska drömlöst.
På morgonen blev vi väckta av en städare som stack in huvudet för ingen av oss hade ställt någon väckarklocka, kanske i full tillit till att någon annan hade gjort det. Jag hade missat min taxi och fick beställa en ny men nu var jag tillbaka i fostervattnet och det regnade så allt kändes bra. Borta bra men hemma bäst och om ett par dagar kanske jag blir pigg igen.
Kommentera