Familjen köper en söt liten katt att älska och vårda. Den lilla hanen får en alldeles egen matskål, som ständigt hålls fylld med läckerheter, som står på hans alldeles egen matplatts där även hans vattenskål finns med färskt och gott vatten. En egen toalett får han också där han kan gå när han inte vill gå ut för att uträtta sina behov. Han är en fri liten själ så han går ut och in när han vill dag som natt. Hela familjen stryker honom medhårs och han blir smekt, klappad, kliad buren och bortskämd i största allmänhet helt på egna villkor. Han är kung och familjens absoluta medelpunkt och allt sker när han vill, som han vill, om han vill. Den lilla kattgubbens tillvaro är helt perfekt och spinnande paradisisk och det är då familjen stoppar honom i en kattbur, kör till veterinären som kastrerar honom. Chop-chop och inte ens två ton Viagra kan någonsin få fart på honom igen.
Vad kan vi nu dra för lärdom av denna lilla berättelse? Antingen det att livsvillkoren kan drastiskt förändras från en dag till nästa så missa aldrig ett bra tillfälle till mysig och uppbygglig älgskog. Det som däremot oroar mig är att min egen lilla kastrerade kattgubbe verkar precis lika nöjd och lycklig efter kastreringen som före. Är det kanske så att vi män skulle vara lika lyckliga om…
Kommentera