Bloggen

Dåligt minne

december 23, 2008 § 0 kommentarer

Min yngsta dotter Mimmi jobbar några kvällar i månaden i ett ungdomsprojekt kallat ”Nacka Polarna” och förtjänar på detta en blygsam summa pengar och hon konstaterade snabbt att hon inte skulle tjäna så mycket pengar i år att hon skulle behöva betala någon skatt. Vi hennes ömma föräldrar hjälpte henne genast att införskaffa de nödvändiga papper som krävdes för skattejämkning. De kom och blev sedan liggande tills igår kväll när Mimmi synade det papper hon fick med posten från sin bank och kunde konstatera att full skatt dragits på hennes lön då hon inte gett de erforderliga papperen om skattejämkning till sin arbetsgivare. Hennes selektiva minne hade än en gång firat en triumf.

Min andra dotter Camillas pojkvän Emmanuel och hans familj flög till Madrid nu på morgonen för att fira jul och nyår i Spanien. Igår kväll stack Camilla iväg för att möta sagda pojkvän vid Orminge centrum varefter de skulle bege sig hem till Emmanuel i Hammarbysjöstad för att han skulle packa sin väska och så att de kunde ha lite mys och lite gullegull innan hans avfärd mot Paellans förlovade land. Camilla sa innan hon gick hemifrån att hon trodde att de nog skulle komma tillbaka hem eftersom Emmanuel alltid brukar glömma något hemma hos oss. Så blev det också och mindre än en timma efter det att hon gått hemifrån var hon tillbaka hemma med pojkvännen i släptåg. Han hade glömt något till sin kamera men med den nerstoppad i fickan kunde de äntligen bege sig mot hans hem och lite farvälmys.

Några timmar senare ramlade det in ett sms i min mobil där Camilla undrade om det möjligen kunde vara så att Emmanuels pass fanns hos oss. Min sambo Agneta tittade i lådan där vi förvarar våra pass och där låg mycket riktigt det försvunna passet. Ett par timmar senare kom Camilla hem och hämtade passet åt sin käraste men hade gett stränga order om att han skulle vara färdigpackad när hon återkom med vändande buss. Ska jag ut och resa så är passet det första jag tänker på och kollar men i Emmanuels fall var det åter det selektiva minnet som gjorde sig gällande.

Idag åkte Camilla till Forum Nacka för en sista julklappshandlingsinsatts. Vi körde henne först till posten, i vårt fall Q8, för att hämta ut ett paket och släppte henne sedan vid en busshållplats vid Björknäs. Agneta och jag åt lunch och åkte sedan hem. Precis när Agneta kört in bilen i garaget ringer min mobil och det är Camilla som undrar om hennes plånbok ligger i baksätet. Det gör den och bilen körs än en gång ut ur garaget för avfärd mot shoppingcentrum och glömsk dotter. Vid sagda shoppingcenter är det fullkomlig kaos och efter mycket strul inkluderande, bilkö, radioskugga i parkeringshus och allmän otrivsel i trafiken hittar dotter och föräldrar slutligen varandra och plånbok kan överlämnas. Agneta kunde inte låta bli att skratta när Camilla hittade oss vid parkeringen och log ett, jag är en dålig människa leende, med hela nyllet. Då är det svårt att inte förlåta ungdomarnas selektiva minne.

Jag hade också tänkt berätta om en grej jag glömt men minns inte vad det var. Det beror inte på ett ungdomligt och selektivt minne utan på att jag är en glömsk gammal gubbstrutt. Livet är faktiskt orättvist, glöm inte det!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>