Bloggen

Påven, ni vet killen med alla tiders lyxigaste stjärngossestrut, uttalade sig häromdagen i ämnet världens undergång. Han påstod att det är ett lika stort hot mot vår fortsatta existens att vi accepterar homosexualitet och den formen av partnerskap och att det i förlängningen är ett lika stort hot som skövlingen av Brasiliens regnskogar. Han sa det inte i precis de ordalagen men det var så jag tolkade hans uttalande. Det känns i min värld inte särskilt farligt och även om killen med struten skulle få rätt så måste det väl ändå ta miljoner med år innan alla blir bögar och lever i parförhållanden som är ofruktsamma? Regnskogarna däremot mejas ner med en oroande fart men det är alltså enligt potentaten inte ett lika stort problem.

Kanske är påvens uttalande inte riktat till oss vanliga människor utan till prästerskapet inom den katolska kyrkan som i alltför stor grad tycks ägna sig åt hobbyn småpojksjakt. Jag har funderat på det där med celibat för präster och här är min tes. Tänk dig att du som ung man känner en stark religiös dragning och allvarligt funderar på att ägna ditt liv åt gud. Du finner den katolska läran vara den som passar dig bäst och du ger dig hän och börjar dina teologistudier för att verkligen fördjupa dig och känna efter. Det känns bra och du gillar vad du fått fram vid dina studier och vid samtal med utövande präster. Så kommer då frågan om celibat upp och det tar du dig en rejäl funderare på och utsätter dig även för närkontakt med det täcka könet. Det visar sig vara en ren vandring i parken för dig att avstå från sexuellt samröre med kvinnor för det rycker inte det allra minsta i svansen och det är kanske även så att du tycker att de är lite läskiga. Lite skärrad av denna upptäckt kollar du genast om du känner dig dragen till män men även där är reaktionen i svansen obefintlig. Det står med ens klart för dig att du är ämnad att ägna ditt liv och din energi åt vår herre.

Allt går bra och du blir med tiden en präst och får även med tiden ditt eget stift med en liten men trogen församling som tycker att du är en bra och lagom progressiv själavårdare. Åren går och en dag står du där inne i kyrkans allra heligaste då din blick fastnar på korgossens lilla runda bak då han böjer sig fram för att plocka upp någonting från golvet. Då rycker det plötsligt till i svansen, du fylls av åtrå och det allra heligaste får en helt ny mening för dig. Så börjar åratal av tafsande på korgossar och otillbörligt, omoraliskt och faktiskt även olagligt beteende tills även du avslöjas som en pedofil i prästkappa. Du inser att det hade varit bättre med en fru som ville samma sak som du.

Nu vill jag inte påstå att alla katolska präster är pedofiler för så är det självklart inte men det har varit påfallande många fall och det talar sitt tydliga språk mot sexuell avhållsamhet som jag anser totalt onaturligt.

Tre beslöjade damer i tv-rutan har också lett till debatt i media och i stugorna. Halal-tv provocerade men min tanke är att HAlal-radio inte skulle väcka lika starka reaktioner. Det vore inte samma sak med tre beslöjade damer i P3 och för de tre damernas egen del är det kanske ännu bättre då de i radiosammanhang faktiskt är dubbelt beslöjade.

Nu ska ni inte tro att jag är ute efter att smutskasta religion i allmänhet för det är inte mitt syfte men jag har svårt att fördra människofientliga åsikter i guds namn. Det är som vanligt inte fel på kärleksbudskapet utan tolkningen, eller som jag tycker feltolkningen, från sådana som tror sig stå närmare gud än oss andra.

Idag är det julafton och det är inte jultomtens dag utan faktiskt Jesus. Denne guds son var en schysst kille med ett renodlat kärleksbudskap så honom spikade vi upp på ett kors tills han dog. Om jag var jultomten så skulle jag inte känna mig helt trygg bara därför att jag åker omkring i ett vrålåk draget av urtjusiga renar och är jovialisk, snäll och delar ut massor av fina presenter till höger och vänster. Det finns massor av sjuka människor därute och passar han sig inte så kan även han möta en ond bråd död för vi människor är inte riktigt att lita på.