Bloggen

Andra bullar del 2

december 11, 2008 § 0 kommentarer

Som ni kanske minns så berättade jag för en tid sedan om hur min dotter Mimmi kom hem med något som liknade Lussebullar men som hade konsistensen av betong. Hon ville revanschera sig och lyckades till slut övertala sin ömma moder att baka nya tillsammans med henne och denna kväll gick baket av stapeln. Med tanke på att Mimmi har tusen järn i elden och är en minst sagt rörlig måltavla så ringde jag i eftermiddags upp henne och frågade om de verkligen skulle baka denna dag. Absolut, blev det rappa svaret, och du kan väl be mamma svänga ihop degen? Det kunde jag visst göra men så ändrade Mimmi sig och bestämde sig för att själv be mamma om detta. Agneta skrattade uppgivet när Mimmi någon timma senare gjorde just detta och Agneta menade med rätta att just ihopkleggandet av degen är mer än halva jobbet. Båda döttrarna var i Nacka Forum för att handla julklappar och när de väl kom hem satt Agneta och jag och åt middag men Mimmi ville genast ge sig på att forma bullar av den vackert jästa degen. Sagt och gjort bullar knådades ihärdigt och Mimmi undrade hur stor satts det var och hur många bullar det skulle kunna bli. Agneta informerade att c. 35 Lussekatter kunde vara ett troligt antal. Mimmi som var stressad knådade på och berättade samtidigt att hon inte kunde varken pensla bullarna eller bevaka gräddningen eftersom hon var tvungen att springa iväg på ett politiskt möte och dessutom hade hon en otroligt viktig läxa. Första gången i år jag hört henne berätta om en viktig läxa, otur att den dök upp just idag. Efter en liten stund deklarerade Mimmi stolt att nu var bullarna färdiga för en slutjäsning och pensling. Hur många blev det? Både Agneta och jag hade våra dubier om antalet med tanke på den korta tidsrymd det tagit att forma dem. Mimmi räknade stolt och berättade uppenbart nöjd med sig själv att det blivit 14 stycken. Agneta synade mästerverken och kunde sakligt konstatera att de var aningen stora även om vi inte vet vad EU standarden för Lussebullar är. Mimmi tvättade snabbt händerna, rev åt sig jackan, ropade ett glatt hej och försvann ut genom ytterdörren som ett skott. Agneta suckade uppgivet och ställde bort bullarna för ytterligare en timmas jäsning inför pensling och gräddningsfasen.

En och en halvtimma senare hörde jag hur Agneta ropade i köket. Att jäsningen fått fortgå lite längre än som tänkt var får nog skyllas på Nobelfestligheterna med uppvisning av Drottningens klänningar genom åren, vilket fick Agneta att sitta som klistrad framför TV: n. Nu hade hon lösgjort sig från festligheterna och stod i köket och ylade muntert. Camilla, Hennes pojkvän Emmanuel och jag kom genast ångande för att få reda på vad som stod på och fick då uppleva Lussekatterna som nu blivit ännu större och kanske mer liknade Lusselejon. Jag tänkte att en fördel ändå är att man nu kan klämma i sig en tre fyra stycken och då låter inte det så mycket även om det i praktiken då rör sig om en åtta tio.

Gräddningsfasen inleddes och huset fylldes med förföriskt härlig bulldoft. Lussekatterna togs ut ur ugnen och sedan var det bara att vänta på att de svalnat tillräckligt för inmundigande. Bara föresten, denna väntan är det svåraste i hela bullbaket om man frågar mig. Det lustigaste av allt är att Mimmi faktiskt fortfarande är lika dålig på att baka som innan och att det i praktiken var Agneta som gjorde i stort sett hela jobbet. Jag antar att hon visste att det skulle bli på det viset när Mimmi började tjata om att de skulle baka ihop. Den kvinnliga intuitionen var klar och tydlig. Min manliga intuition var däremot helt satt ur spel vid tanken på hur goda bullarna skulle kunna bli. Om nu det viktiga är att Mimmi ska lära sig baka Lussebullar så bör nog hon och Agneta baka minst två gånger till så att Mimmi kan vara med om alla moment i bulltillverkningen. Denna tes törs jag dock inte lägga fram för ett sådant mod besitter inte jag, men det vore bra ur ren uppfostrings och kunskapssynpunkt.

Hur var då dessa nya och härligt stora bullar? Helt underbara, fluffiga, mjuka, smakliga och jag fick nästan lov att hålla i med båda händerna. De två bullar jag tryckte i mig liknade mest en kvinnas bakdel och var mycket tillfredställande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>