Bloggen

Snart är det äntligen dags att åter få stifta bekantskap med kräftor på det primitiva och härliga sätt vi svenskar lärt oss att inmundiga dem på. Ljuvliga smaker kommer då att fylla våra munnar och gommarna lär vibrera av vällust. Att det låter obeskrivligt illa och att ätmetoderna inte ens kommer i närheten av gott bordsskick skiter vi i och njuter och sörplar i fulla drag.
När nu dessa till utseendet rätt så skräckinjagande varelser ska införskaffas så gäller det att köpa rätt sort. Vi som ännu inte hunnit med att vinna fett på lotto hästar tipset eller på en trisslott lär inte i första taget köpa färska svenska kräftor utan är som den pöbel vi är hänvisade att hitta den djupfrysta sort från lämpligt land som fått bäst resultat i test. Inga problem för oss för vi läste ett rejält stort kräfttest hämtat från en vanligtvis felunderrättad kvällstidning och därmed vet vi i princip vilken sort det är som gäller. Oss emellan så kan jag också tillägga att färska kräftor från vårt eget ädla fosterland inte alls är så mycket godare att det högre priset är befogat och surt sa räven om rönnbären! Det finns egentligen bara ett litet problem, min kära sambo Agneta vet inte vart hon lagt lappen med den ack så vitala informationen. Av den förra meningen kan ni dra slutsatsen att Agneta kör med en old school metod när hon antecknar och det är lösbladsystem som gäller. Jag har försökt att påpeka att det finns ett enkelt och brukarvänligt anteckningssystem i hennes smarta telefon men hon bara morrar med den otäckt vassa pennan riktad mot mig och totalvägrar att prova på nymodigheterna. Det är helt okej med mig men oss emellan så jagar hon inte ens Pokémon. Vis av tidigare studier av hennes beteende så är det kanske bara lugnet före stormen för när hon väl provat och snöat så är hon manisk och omöjlig att stoppa.
Lappen är alltså borta med de två smakligaste sorterna uppskrivna först av tidningen och sedan med vacker handstil av Agneta. Det är i sanning illa när människor i vår digra ålder är hänvisade till minnet men vad ska man göra? Vi grunnade och tog i så det formligen rök om våra korkfyllda skallar och slutligen kunde vi sammanställa en ny notering att bege oss till affären med. Vi ska nu hitta frigående vilda kinesiska bergsturkar av ett märke som troligen börjar med bokstaven p. Jag vill inte måla fan på väggen men misstänker att vi får en svår stund när detektivbyrå Moberg-Westin styr kosan till matvaruaffären.
Kanske borde uppdraget strykas och en påse räkor inhandlas istället? Är det verkligen så stor skillnad på kräftor och räkor om man doppar i majonnäs suger på en dillkvist och äter en stor tugga vitt och ohälsosamt bröd därtill? Det fungerar säkert men våra två döttrar kommer aldrig att acceptera ett sådant tilltag. Unga människor har så svårt att vara flexibla och ogillar som det verkar all form av förändring. Jösses, de vill faktiskt att allt ska förbli som det alltid varit trots att de själva nyss kommit och är sådana färskingar. Det är nog i alla fall säkrast att Agneta och jag löser problemet innan premiären för kräftans vänkrets inom kort. Är döttrarna på dåligt humör och missnöjda med bordets utbud hjälper varken glada allsånger pråliga dekorationer eller fåniga hattar.