Bloggen

Om Mig

Jag är en musik och litteraturintresserad herre med en allvarlig släng av diskofili och en svår skrivklåda. Att jag dessutom är livrädd för läkare gör min prognos synnerligen dålig och ett tillfrisknande osannolikt.

Humor är kul och det utövar jag i mindre skala när tillfälle ges och ”beskådar” komiker från när och fjärran så ofta jag kommer åt.

På landets mörkaste restauranger serverar jag och underhåller. Detta gör jag med medlemmar av ”Synliga” som är det absolut blindaste bandet i landet och där jag varit med sedan 1986.

Jag är även sångare i coverbandet Mr. Coil som förgyller tillvaron för pubgäster på Irländska hak i Skandinavien och på allehanda privata tillställningar som bröllop, födelsedags och företagsfester.

Bor det gör jag med min sambo Agneta och mina 2 katter sedan våra 2 döttrar illistigt flyttat ut och lämnat gamlingarna och hårbollarna i sticket.

Mitt liv består alltså mycket av att lyssna på musik, skrivande vid datorn, läsande av talböcker, klappande av kissar, skrålande på pubar, bärande av tallrikar och torkande sås av fingrarna på mörklagda krogar och det är bara att erkänna att tv-tittandet har fått stryka en del på foten. När jag någon gång glor på dumburken så blir det oftast frågesport debattprogram och dokumentärer eller livekonserter men glättiga underhållningsprogram på bästa sändningstid med lek trams och ”sång” ger mig rysningar av obehag längs hela ryggraden. När sporten breder ut sig och flyttar på de få favoritprogram jag vill avnjuta blir jag bitter inåtvänd och en riktig gnällgubbe.

I grunden är jag gladlynt men det är påfallande mycket i tillvaron som kan få en att tugga på tapeterna av vanmakt och ilska.

Min favoritfärg är grön. Jag är visserligen blind sedan ett antal år men jag minns grönt klart och tydligt så det får bli favoriten.

Mat gillar jag och därför utövar jag 5:2 metoden så att jag ett par dagar i veckan kan bli riktigt låg och ifrågasätta livets guldkant.

Mitt modeintresse är stort men starkt begränsat till några få år på slutet av 60 och början av 70-talet och därför ser jag ut som jag gör. Stilen kan betecknas som vintage hippie rocker.

Min musiksmak är oerhört bred och jag gillar det mesta oberoende av genre. Jag bör dock medge att fjantig saxofonjazz med bröl och oändliga improvisationer tråkar livet ur mig. Känner också att jag med lätthet kan fortsätta att undvika mesiga dansband och det mesta i operaväg.

Man kan knappast kalla mig för någon finsmakare vad gäller drycker eftersom den jag gillar allra bäst heter Trocadero och mest består av färgämnen och socker, men det är med gommen fylld av denna läskeblask som man inser hur fantastiskt duktig människan är på att skapa grymma produkter på syntetisk väg.

Vad gäller politik så försöker jag att hålla mig informerad och engagerad men har med åren blivit alltmer cynisk angående våra folkvalda och uttrycket ”lika goda kålsupare” har en tendens att fastna under min pannlob. Det vore dock skönt om några andra värden än pengar fick råda i vår vanskötta värld. Det roligaste jag vet rent politiskt är att säga något absurt smygrasistiskt eller reaktionärt till min yngsta dotter Mimmi. Eftersom hon är djupt engagerad och lite hetlevrad så blir hon vansinnigt upprörd på mig. Hennes mun går igång i 250 knyck och jag får mig en underhållande diskussion.

Det jag ogillar allra mest är oväsen. Det räcker med att jag är blind och vill inte få öronen fyllda med gräsliga ljud också. Högt upp på hatlistan finner man fläktar dammsugare och lastbilar.

Om jag fick välja ett utseende annat än mitt eget så skulle jag vilja se ut som Clint Eastwood. Hård och snygg med skönt kisande blick, det är annat än det räviga utseende jag begåvats med!

Jag utövar ingen sport och ogillar skarpt att träna, men gör ändå det ett par gånger i veckan. Om det nu leder till att jag får en förbättrad hälsa så är det självklart en fördel och kanske dessa ansträngningar i kombination med att jag slutade röka 1997 leder till att jag lever en 6 eller 7 dagar längre. Hoppas bara att jag inte kolar av mitt i ett träningspass för då kommer jag att gå hädan svinarg och otrivsamt svettig.