Häromdagen lyssnade jag för första gången på Thåströms nya skiva betitlad, Centralmassivet. Som vanligt är det inte fråga om någon partyplatta utan snarare ännu ett alster som nog är att betrakta som en dystopi. Härligt mörkt och skönt skavande och Bara en deppig kärlekskrank finländare som nyss fått sin nya cykel stulen och just tappat […]
