Bloggen

Det är lika bra att kliva ut ur garderoben och säga som det är,

”jag är diskofil.”

Jag köper skivor som en dåre och det har pågått länge. Redan i forntiden då ingen visste vad en CD, DVD, DAT, mini-disc eller MP 3 var för något köpte jag LP-skivor i drivor. Singlar var aldrig min grej då jag är för lat för att byta skiva efter varje låt och tyckte dessutom att ljudkvaliteten var ganska usel. Det hann bli omkring 2500 LP: s innan CD: n till slut tagit över herraväldet över mitt samlande. Nu säljer jag så sakteliga dessa LP-skivor men det var roligare att bära hem dem än att nu släpa tillbaks dem till skivaffären. Det är tyvärr nödvändigt eftersom mina nya älsklingar tar stor plats trots sitt bedrägligt lilla format.
Med risk för att låta som den gamla gubbe jag börjar bli så var det bättre förr. I alla fall roligare som diskofil. Ett CD-konvolut är alldeles för smått och inte alls lika imponerande som på en LP. Då köpte man inte bara en musikupplevelse utan även ett konstverk. Tänk bara på alla otroligt snygga och häftiga skapelser av Roger Dean som prydde skivor med grupper som, Yes. Uriah Heep och Osibisa. De och många andra originella konvolut, som Alice Coopers’, School’s Out, som var en skolbänk med lock och ben och skivan låg i ett par papperstrosor, det är konst det och fick mig darrande av habegär köpa produkten. Vackra, fula, fulsnygga, balla, originella och roliga LP-skivomslag kämpade om skivaffär besökarens gunst och skivpriserna var ännu rimliga och man kunde ibland köpa ett vax på ren chansning.
CD: n låter bra men formatet är urtrist och priset så obefogat högt att inte ens jag som inbiten skivälskare kan förmå mig att köpa några i butik. Tur att man kan handla på nätet där priserna är rimligare och man behöver inte hålla sig inom landets gränser heller. Konstigt nog får jag hem plattorna till min brevlåda fortare när jag beställer från Tyskland än från de svenska Internet butiker som Ginza och CDON jag handlar oftast ifrån.
Själva produkten var i alla fall roligare på LP tiden men eftersom jag numera är blind så kan det kanske kvitta vad mig beträffar men det känns konstigt nog trist ändå.

Jag är trotts allt egentligen skivbolagens våta dröm för jag vill verkligen ha deras produkter och går kontinuerligt igenom nyhetslistor på allehanda webbsidor för att så snabbt som möjligt kunna införskaffa en ny CD. Det är då jag kan konstatera att skivbolagen å det grövsta misskött sina affärer de senaste åren eftersom de nästan fått även mig att inte vilja handla skivor. I takt med att skivförsäljningen började sjunka för några år sedan gjorde inte dessa bolag något för att göra själva produkten attraktivare utan kompenserade sig genom att höja priset och ökade även utbudet av samlingsskivor och greatest hits utgåvor. Snabba pengar men i längden förödande för affärerna. Detta sakernas tillstånd förvärrades ytterliggare av att folk, och mest då ungdomar, började ladda hem den musik de ville lyssna på, och de filmer de ville se, från nätet. Att musik med en så mycket sämre ljudkvalitet kunde vara så intressant förvånade mig och uppenbarligen även skivbolagen som reagerade väldigt långsamt. När de väl reagerade gjorde de det med sedvanlig dumhet och började försöka att kriminalisera sina presumtiva kunder. Hot om bötfällning och fängelse skulle tvinga in dessa missdådare in i skivaffärerna och biograferna igen. Folk reagerade naturligtvis med att ladda hem ännu mer musik och film. Det har nu gått så pass många år att det nu finns en generation unga människor som aldrig upplevt glädjen över att köpa en ny spännande skiva och de blir nog svåra att göra om till skivkonsumenter på det gamla traditionella viset.
Jag köpte fortfarande skivor och log bara roat åt käbblet i media om nedladdandets vara och icke vara men då kom nästa dumhet från skivbolagshåll, copy protection. Detta innebar att man inte kunde bränna av skivan och därigenom skulle skivorna med copy protection inte kunna läggas ut på nätet för olaglig nedladdning. Det är dyrt att lägga in den kodning som krävs och därför görs det bara på ett fåtal skivor och med de största artisterna, men även dessa skivor finns självklart ändå att ladda ner från nätet. För mig som faktiskt köper skivorna gör det att jag tycker att jag köpt en sekunda vara. Jag leker med mina skivor och sätter ihop blandade CD för att ha med på fest, till min Cd-freestyle eller till bilen, men det går inte att ta med låtar från dessa utan stort besvär och det gör att jag i vissa fall inte köpt dessa undermåliga alster med copy protection. Till bilen föresten, ni kan vara ganska lugna för jag får inte chansen att köra särskilt ofta eftersom det av någon outgrundlig anledning är förbjudet för blinda och utförs därför mest av tuffa och surmulna toppkillar till låtsas blinda som Al Pacino på bio.

Sent skall syndaren vakna heter det och jag tycker mig ha märkt en förbättring av tänkesätt och kvalitet på senare tid. Attraktivare utgåvor med bonus material och ofta DVD med CD: n och bra utbud gör det roligt att vara diskofil igen. Däremot är skivpriserna fortfarande orimligt höga. Jag är själv synnerligen inblandad i skivutgivning med jämna mellanrum och hävdar med bestämdhet att skivbolagen tar ut överpris för sina produkter.

och det är billigt det.
Avslutningsvis vill jag bara säga att om du vill att artisterna du älskar att lyssna på skall fortsätta att ge ut sin musik och överleva ekonomiskt får du nog köpa en CD då och då. Använd nätet till att ladda hem sådant du är nyfiken på och köp sedan de yppersta pärlorna så köper jag resten. De utgåvor som har copy protection kan både du och jag ladda hem för de är ändå inte värda att köpa.