Bloggen

Vådan av att åka taxi

april 2, 2016 § 0 kommentarer

—Var är du?
Det var en butter och anklagande röst som for in i min hörselgång via min stolta smart phone och jag kontrade omedelbart.
—Var är du själv?
Jag fortsatte med att berätta att jag stod precis utanför den adress som jag beställt färdtjänsttaxin till och att det var upp till honom att hitta mig eftersom jag var blind och inte kunde hitta honom. Till detta började han muttra något som jag inte kunde uppfatta och samtalet avbröts. Strax efter kommer chauffören ångande och samtidigt som han bad om ursäkt sa han att han faktiskt inte visste att jag var blind. Inga problem sa jag men när det är fråga om en färdtjänstresa så måste du vara uppmärksam och faktiskt titta efter och hitta kunden. Det tyckte inte han och jag försökte då förklara för honom varför det var tvunget att vara på det viset. Han tyckte ändå inte att det var hans jobb och jag började ilskna till eftersom jag vid det här laget är mer än trött på att missa mina beställda färdtjänstbilar eftersom chaufförerna inte lägger två strån i kors för att hitta kunden. De har alltid telefonnumret eftersom jag uppgett det vid beställningen och den här chauffören ringde åtminstone upp och var otrevlig.
Förra helgen kom inte min bil och när jag ringde taxiväxeln berättade operatören att chauffören uppgav att han väntat i 20 minuter och att han även ringt. Om så var fallet så undrar jag vem som var blindast av oss eftersom jag stod utanför beställningsadressen hela tiden med en vit käpp och svarta solglasögon mitt i natten. Nu var det visserligen på söder men så vanligt med snubbar med glajor och vit käpp som bara bär på dessa mitt i natten för syns skull kan det väl ändå inte vara?
Tillbaka till den aktuella kvällen och argumenterandet i taxin blev allt högljudare och argare. Jag ifrågasatte hans lama argument och sa att han borde fått lära sig hur man kör färdtjänstresor när han gick internutbildningen på Taxi 020. Då skrek han åt mig att han inte ville höra mer och att jag skulle hålla käften. Jag hävdade att jag har rätt och prata om jag vill. Då skrek han gång på gång att jag skulle hålla käften.
—Du är just en snygg taxichaufför som ber dina kunder att hålla käften!
Detta uttalande renderade mig ännu fler håll käften och sedan började han sakta ner.
—Om du inte håller käften så slänger jag av dig här!
Jag replikerade att om han gjorde det så skulle jag omedelbart ringa polisen och anmäla honom. Det var jag välkommen att göra sa han men ökade ändå farten och körde vidare. I förarsätet satt han och andades tungt och var uppenbarligen arg som en grizzlybjörn med tandvärk. Situationen kändes olustig och hotfull och jag ringde upp min vän Ulf som jag tidigare under kvällen jobbat med på ”Svartklubben” och berättade vad som pågick. Ulf bestämde sig för att stanna i luren tills jag var tryggt hemma och vi småpratade resten av färden.
Väl framme så fick jag tillbaka mitt färdtjänstkort och försökte dumt nog än en gång få chauffören att förstå att det ingick i hans jobb att hitta kunden. Han gick än en gång i taket och arg som jag var sa jag åt honom att han var en av de sämsta taxichaufförer jag någonsin haft oturen att åka med. Jag slängde igen dörren och tog ett par steg upp på trottoaren i riktning mot mitt hem. Bakom mig hör jag plötsligt hur taxin vrålgasar och motorljudet följs snart av ett brak. Jag vänder mig snabbt om och inser att han backat in i en bil som står parkerad vid trottoaren. Än en gång vrålar bilmotorn och taxin kör snabbt därifrån. Jag visslar och pekar i riktning mot den bil han krockat med men taxin försvinner nerför backen.
I min upprördhet så tappar jag mitt färdtjänstkort och går ner på knä för att känna efter marken. Det tar en stund men till slut hittar jag kortet och bestämmer mig för att jag med det snaraste behöver ett par ögon på plats. Det är en något yrvaken sambo som en stund senare kommer ut för att besiktiga den påkörda bilen. Då har jag redan hittat skadan på bilens främre del och sambo Agneta bekräftar och hittar även fler skador. I väntan på Agneta han jag även ringa taxiväxeln och fick genom dem numret på den bil som kört mig hem. Med informationen att bil 2633 från Taxi 020 är bilen i fråga och med registreringsnumret på den skadade bilen kunde jag äntligen bege mig hem för att först ringa polisen och därefter komma i säng. Det var rejält sent men efter all uppståndelse och några adrenalinpåslag var det svårt att komma till ro.
Att behöva göra samma resor nästa dag eftersom jag även skulle jobba på mörkerrestauranten på lördagen kändes inte så bra som första morgontanke men jag kan inte låta några riktigt dåliga yrkesmän förstöra min tillvaro. Det är säkert onödigt att påpeka, men jag gör det ändå, många av taxichaufförerna är väldigt kompetenta och förstår sitt jobb. Då fungerar färdtjänsten på en hyfsad nivå men det har tyvärr blivit fler och fler inkompetenta förare och att de dessutom får dåligt betalt enligt det nya färdtjänstavtalet gör inte oss färdtjänstkunder särskilt populära. Det blir allt vanligare att förarna ”råkar” köra fel så att resan blir några meter längre för att därmed få in några kronor mer och även att man som kund får sitta och vänta i bilen en stund så att uppkörningskostnaden ska nå maxbelopp.
Jag kan stå ut med chaufförer som käkar nötter och ber böner hela resan eller är oförmögna att läsa en karta eller att stava. Gränsen är däremot nådd när de inte orkar lyfta på häcken och gå ur bilen för att hämta mig. Inte heller när de faktiskt inte ens tittar efter mig. De får heller inte ljuga och säga att de ringt när vilken idiot som helst vet att alla samtal registreras i moderna telefoner. Det är långt över gränsen när de skriker åt mig att hålla min käft och att de annars tänker slänga av mig. Om det hela sedan avslutas med att taxin kör på mina grannars bilar kan vi inte längre tala om gränser då är det road rage och dumstruten på!
Avslutningsvis anser jag att utbildningen av chaufförerna måste bli bättre. De två bolag som kör färdtjänst i Stockholm idag påstår att en sådan finns och att nya förare genomgår densamma men den bör i sådana fall förbättras med det snaraste. Chaufförerna verkar inte förstå sitt uppdrag! Även avtalet bör nog ses över eftersom missnöjet är utbrett bland de som faktiskt ska utföra arbetet.
Nu ska jag gräva i mina byrålådor efter någon gammal karta med valium eftersom jag om ett par timmar måste ta en taxi mot mitt arbete. Önska mig lycka till!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>