Bloggen

sätt ner foten

januari 19, 2019 § 0 kommentarer

Så fick då landet sin regering till sist. Äntligen kunde medborgarna kroka av politikerna ur tv-rutan, sätta ner foten och landa i sina liv med full insikt att de folkvalda nu tagit sitt ansvar. Skam vore väl det annars eftersom det är därför vi valt dem men det verkar som om politikerna ständigt vill påpeka att de är ena hyvens killar och tjejer som faktiskt tar detta ansvar.
Visst har det av och till varit spännande under processens gång men underhållningsvärdet hos medietränade politiker är oftast alltför lågt. Nu är det visserligen inte fråga om lättsam underhållning som i program i stil med ”fånarna på fortet”, ”sjung tills du kräks” eller ”ur spår” det gäller men det oändliga upprepandet av inlärda fraser får åtminstone mig att känna mig som en fågelunge som matas med matbollar från föräldrarna som grundligt genomtuggats innan vi får dem nedkörda i halsen.
På tal om kraxande kråkor som sätter ner foten och landar så är det nya fenomenet Bird Box Challenge något som sätter igång fantasin. Genom att ta på sig en ögonbindel tar man bort synen och därefter ska man ge sig på att göra sådant man annars gör med hjälp av ögonen. Allt från att äta till att korsa vägen och vilka aktiviteter som än känns kul prövas på. Att som någon dåre i USA gjorde genom att köra bil och dessutom synnerligen dåligt kräver inte bara en ögonbindel utan även avsaknad av både överlevnadsinstinkt och hjärna. Föraren i fråga har numer varken det ena eller det andra. Youtube har bestämt sig för att ta bort alla videos med sådana här inslag och visst är det vackert att även bolag kan ta ansvar? Som själv varande blind kan jag bara säga en sak om detta märkliga fenomen, ”jävla amatörer!” Det hela kommer från en film där de som ser löper risken att drabbas av lusten att begå självmord om de ser vissa monster som stryker omkring. Vill inte förstöra filmupplevelsen för er som ännu inte tagit del av rullen men erkänner att jag log elakt när jag fick veta slutet. Att nyfikenheten finns för hur livet kan te sig utan syn har jag dock full förståelse för och vill man prova på under mer ordnade omständigheter så finns det som allom bekant mörkerrestauranter att besöka. Lite fegt kanske men det förekommer inga monster och hitintills har ingen dött av frånvaron av ljus i dessa lokaliteter. Att korsa gatan i Stockholm med en bindel för ögonen i en Bird Box Challenge lär vara särdeles livsfarligt med tanke på den hästsvansprydda gröna politiker som alltför ofta utan hjälm är ute och cyklar. Den rackaren lär även, fullt lagligt, köra mot rött så passa er. Lämna korsandet av vägar åt oss blindproffs för vi är vana vid faran och räknar ändå inte med att bli särskilt gamla. Skulle vi mot förmodan överleva kollisionen och hamnar i rullstol så är det så piffigt att vi då faktiskt får en större tilldelning av färdtjänstresor. Inget dåligt som inte har något kufiskt med sig.
På tal om politik så fick mitt barnbarn Iza sin världsbild krossad häromdagen vid beskedet att det inte är kungen som bestämmer i Sverige. med klotrunda ögon sa hon det enda som en sexåring kan säga vid ett sådant drastiskt besked. – ”Mä!” Jag har full förståelse för hennes reaktion eftersom hon i likhet med de flesta barn är uppfödda med otaliga filmer och sagor där en lite rund småmysig kung är den som håller i taktpinnen. Dessa herrar har dessutom stil och bär kungakrona mest hela tiden. Att majestätet inte ens får rösta avhöll vi oss från att berätta eftersom vi då kanske skulle bli tvungna att lägga ut texten om det gäng tanter och farbröder som hela tiden uppehöll sig i tv-rutan där de ansvarsfullt satte ner foten och landade. Man ska vara snäll mot barn och som vänsterpartisten sa, ”där går gränsen.” Hennes bestörtning över landets maktfördelning fick mig att tänka på hur det skulle vara med Carl XVI Gustaf som envåldshärskare. En inte alltför lång stunds grunnande fick mig att se på den nya regeringen med en betydligt välvilligare blick. Det är skönt att veta att det alltid kan bli värre men det finns gränser även där. Om ryktet talar sant så kan den otäcka cyklisten jag berättade om tidigare få en plats i den nya regeringen och då lär jag bli grönare än någonsin, i nian!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>