På nyheterna berättades det att en lärare blivit så upprörd på en elev i mellanstadiet att han kastade en sax mot den lille gynnaren. Saxen träffade väggen någon halvmeter ifrån eleven och enligt läraren själv så var det precis så han hade siktat. självklart är ett sådant beteende helt oacceptabelt och slungande av projektiler från 7 meter helt uppåt väggarna. Tur dock att det inte var en musiklärare och en barytonsax för då hade det hela kunnat sluta riktigt illa.
Många skarvar i skärgården just nu och faktiskt rekordmycket. Det märks även på fiskbeståndet och vi på fastlandet kan bara med enfas säga att nu får fan fiskargubbarna ute på öarna lägga av med att ljuga hela tiden och att fiska med mer måtta. Om rapporterna om vad som fastnat i näten sedan går att lita på ska jag låta vara osagt.
När det gäller nyhetsrapportering som gäller vår planets väl och överlevnad så är det tvivels utan miljökatastrofen som dominerar. Så har det inte alltid varit och för inte alltför länge sedan så var det den stora skräcken för ett kärnvapenkrig som fick våra nerver i dallring. Världens befolkningar lugnades av att man hittade på något så klurigt som en terrorbalans. Den bestod i princip i att båda de största kärnvapenmakterna hade tillräckligt med effektiva vapen så att ingen sida kunde vinna ett kärnvapenkrig. Systemet var lika enkelt som genialt och om bara ledarna för världens alla kärnvapenmakter hade de flesta skruvarna kvar så fanns det ingen anledning till oro.
Jag kanske målar fan på väggen men är det kanske dags att revidera läget? I USA går det rysligt bra för en clown till miljardär som är så udda att inte ens hans eget parti vill se honom som presidentkandidat. Vill det sig riktigt illa så sitter han inom ett år i Vita Huset och svamlar. Kära läsare är det bara jag som blir ängslig över dessa framtidsutsikter? Med Putin på ena sidan och Trump på den andra känns det inte som om det är de mest balanserade politikerna som sitter på kärnvapenmissilernas avfyringsknappar. ”No Mr. President don’t sit there! Oh shit you’ve done it now!” Som grädde på moset håller Nordkorea på med uppskjutningar och prov då och då. När jag hör nyhetsuppläsaren från sagda land domdera med stakattostämma så att ljudanläggningen skorrande ber om nåd blir jag mörkrädd så blind jag är. Det blir för mig ett skräckscenario i verkligheten som i jämförelse får böcker av Stephen King att framstå som gulliga vardagsberättelser om Totte och Emma. Det vore väl en paradox om alla forskare som ideligen varnar oss för den hotande miljökatastrofen får fel bara genom att vi aldrig hinner förstöra planeten med den kostsamma och långsamma utsläppsmetoden? Vi är troligen effektivare än så!
Vill man nu leva i sagans värld och luta sig mot sin tro på en gulligare och mjukare världsbild så hjälper ibland nyhetssändningarna till. I veckan föddes en ny prins och vår något krassliga kung lyckades denna gång uttala det nya barnets namn helt korrekt. Ett trippelnamn fick den lille gossen och ska heta Oscar Carl Olof. Jag tror att tilltalsnamnet blir Carl Oscar och blir han mot förmodan kung någon gång i ett Sverige förstört av kärnvapen eller miljöförstöring blir säkerligen hans valspråk, ”jag tyar inte längre.”
Kommentera