Att ”Frosty the Snowman” handlar om en iskall kokainlangare torde vara allom bekant men vet ni att ”Last Christmas” med Wham handlar om organdonation? Det är inte fråga om att donera en tumme eller örsnibb eller ens en njure utan faktiskt har de två adonisarna gett bort sina hjärtan. Jag kan inte annat än att lyfta på mössan och känna respekt.
Brandmän och försäkringstjänstemän förtvivlar säkerligen över uppmaningen från Triad att tända ett ljus och låta det brinna. Här krävs både försiktighet och brandvarnare så att julen inte blir ljusare än vi tänkt oss. Har du svårt att komma på en bra julklapp till någon så är en brandsläckare ett bra alternativ.
Chris Rea kör hem till jul och det gör han rätt i. Om man istället för sagda sångare bakom ratten och mikrofonen istället placerar mig där så förvandlas låten genast till en ren skräckberättelse. Då får textraden om att han kör hem till jul och snart hamnar i himlen en helt ny innebörd. Himlen är nog det bästa scenariot jag kan hoppas på om jag ger mig ut i jultrafiken och det lär bli en slank han dit och en slank han dit och en slank har han blivit efter 5.1-dieten. Det är dock så att om jag obemärkt vill ta mitt blinda jag ut på vägarna i förarsätet så är det ett gyllene tillfälle just nu eftersom de flesta trafikanter verkar synnerligen stressade och därmed kör som ankor. Det kan tilläggas att det forskas om förarlösa bilar och det tolkar jag som att jag inom kort kommer att kunna ge mig ut i trafiken alldeles själv. Eftersom så många uppjagade förare i jultrafiken kör så illa så kan man säga att utvecklingen kommer att gå från huvudlösa chaufförer till inga förare alls.
I mången jullåt sjungs det om lilla Jesus i sin krubba. Mig tycks det som om mången lyssnare bara har hört ordet krubba och verkligen tagit fasta på detta. Hela helgen står foderluckan i nyllets nederdel vidöppen och födoämnen av varierande näringshalt fullkomligt lastas in för är det något vi är duktiga på så är det att krubba. För er ouppmärksamma så kan jag säga att jag är rent mallig att jag lyckades få in ordet fasta i meningen innan den om att totalt frossa.
Riktigt illa kan det bli på julmusiksfronten om SD blir ännu större och kanske en dag till och med blir rumsrena. Plötsligt en julafton så sitter Jimmy Åkesson där som julvärd och hela den tid han syns i rutan så hörs en muzakversion av ”White Christmas.” Mysfaktorn för eventuella sympatisörer för SD är självklart hög men moteld i form av ”Rudolf med röda mulen” lär strömma ut från hus med lätt tankade sossar i kvarteret. Då lär inte ett musikaliskt svar från mina miljöpartistiska grannar vara långt borta och snart dundras det ut en blandad kompott med låtar om slädar. Budskapet är tydligt och säger Vem fan behöver bil när man har en släde, men vart tusan tog snön vägen? Ingen blir väl förvånad över att kvarterets borgerliga väljare lirar ”Blue Christmas” med Elvis för att sålunda understryka sina ståndpunkter. Alla dessa inslag är relativt logiska men när några förvirrade representanter för Fi:s väljarkår börjar försöka göra ”mamma är lik sin mamma” till en jullåt så är det dags att stänga om sig för att slippa den ruskiga häxbrygden av musik. Därefter plågar den enbart icke utflyttade fåglar, utekatter och möjligen tomten på väg att göra sitt värv.
Nu ska ni inte tro att jag sitter i soffan och helt oberörd bara analyserar julmusiken som jag låter flöda ur mina stereohögtalare. När Schnappi börjar sjunga om julnatten så fylls mina ögon av tårar av känslosamhet. Inget kan ta fram julkänslorna ur mig som en liten grön krokodil! Att den näpna lille gynnaren dessutom sjunger på världens mjukaste och mest romantiska språk tyska fullkomligt däckar mig. Det kommer blöta ur mina ögon och jag tror inte att det är krokodiltårar.
Kommentera