Bloggen

Filosof eller

augusti 26, 2014 § 0 kommentarer

”Nu är det dags för Sveriges största baktävling” hördes det från min TV och jag blev genast road och fundersam. Var det manliga eller kvinnliga akterkastell som skulle mätas och utvärderas och fanns det experter som kunde agera domare eller skulle bedömningen ske helt rumpartat? Om det nu gått så långt att det finns en sådan tävling så är det nog inte långt borta att landets största arsel ska koras. Det slår mig dock att det kanske är lite olämpligt att fokusera på en sådan utmärkelse mitt i valslutspurten!
Jag behagar som ni säkert förstår skämta men det är ibland så smärtsamt med alla bullar, kakor och goda maträtter på burken när man som 5/2 utövare har en av sina fastedagar. Den dagen det blir lukt-tv blir det fritt fall för min del!

Träffade häromdagen på en liten get som strövade omkring och mumsade i sig födoämnen samtidigt som den sket ur sig ett spår av små getskitar. Det slog mig då att för oss människor är det snarare så att vi ibland måste tugga i oss hårda ord och kritik men det sätter sällan några spår i oss om vi samtidigt som orden når våra öron bara skiter i vad vi hör och går vidare.

Enligt amerikansk forskning så minskar chanserna att få en hjärtinfarkt med 67% om man drar jämt med sina grannar. Det är lika mycket som skillnaden mellan rökare och icke rökare vilket jag tycker är väldigt intressant. Om jag räknat rätt så innebär dessa forskningsrön att risken för en infarkt ligger på skrämmande 134% om man både är en nikotinslav och ligger i fejd med de som bor närmast. Gissa om jag kommer att verka för bra grannrelationer? Att hänga med sagda grannar vid staketet och småprata vänskapligt om bilen över ett bloss är däremot helt otänkbart!

En bandkamrat till mig beställde häromdagen in en ”Banana Split” vid ett plötsligt anfall av gottsug. Det hade inte varit värt att nämna om det inte hade varit så att han bad om att få den utan banan. Namnet på den berömda efterrätten betyder visserligen dela banan men jag betvivlar starkt att det var på detta sätt som dessertuppfinnaren hade tänkt sig det hela.
Kanske borde min vän skaffa sig en apa som husdjur för de torde utgöra ett sällsynt bra par.

På tal om bra par så har jag ett uppdämt behov att få diskutera politik och teologi. Min sambo vill inte eftersom hon har massor av avsnitt av ”Cityakuten” att avnjuta så jag vandrar var kväll omkring i vårt hemman och längtar efter att det ska ringa på dörrklockan. Mitt favoritscenario är att det först kommer en snacksalig representant för Jehovas vittnen med en obändig vilja att frälsa min syndiga själ. Denne skulle jag raskt placera vid köksbordet och servera en slätkopp kaffe. När denne fått upp ångan så skulle dörrklockan åter igen ringa och utanför min dörr skulle jag finna en entusiast från SD med skallen full av krokiga idéer om invandring och fosterlandets allmänna inriktning. Denne högerman skulle jag placera mitt emot den frikyrklige och även han skulle få en kopp fika. Nu skulle jag själv diskret slå igång mitt digitala fickminne och förväntansfullt göra en kopp java till mig själv också.
Jag vet inte om dessa djupingar skulle finna varandra eller snart falla varandra i strupen men jag är helt övertygad om att underhållningsvärdet för mig skulle bli enormt högt. Det vore även värt det om jag efteråt skulle bli tvungen att tillkalla en exorcist för att rensa mitt kök från onda andar. Det som däremot inte vore så lyckat är om en av mina grannar kommer på blixtvisit och finner mig fikande med allsköns extremister för då ökar tyvärr chanserna till hjärtinfarkt med 67% i området.

Så länge jag varit hemma så har det inte varit någon spännande politiker vid vår dörr, men när jag var bortrest på gig förra veckan kom det faktiskt en man från ett av de mer rumsrena partierna på röstfiske. Sambo Agneta som höll på med att göra mat åt vårt hungriga barnbarn och grannens lilla flicka avspisade honom blixtsnabbt men snällt. – Jag har inte tid att snacka med dig nu men här har du redan två röster. Hans ögonbryn for upp i pannan och han såg glad ut men blängandet från en hungrig tvååring och en dito treåring fick honom snabbt att med ett leende ta till flykten. Han lämnade inte ens en broschyr konstaterade Agneta nöjt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>