Bloggen

Enligt svensk forskning så kan en jakthund leda till förlängd livslängd. Källa land.se men enligt en annan dock obekräftad källa så har en protestskrift från hjort, älg, orre, tjäder och andra upprörda vilda djur inkommit till djurskyddsstyrelsen. Protestens argument lär väga blytungt!
Låt oss ändå för sakens skull köpa argumentet att innehavet av en jakthund förlänger livet och även ta oss en titt på ledarhunden. Sveriges ledarhundsförare lär garanterat förlänga sina liv då de obönhörligen tvingas till att ständigt använda sina ledardjur och sköta förflyttningar med sina apostlahästar eftersom chaufförerna som i Stockholm kör för färdtjänsten inte vill ha hundar i sina bilar. Om denna ovilja att köra vovvar med hundförare från punkt a till punkt b beror på att man är rädd för jyckar, tycker att de är äckliga och smutsiga, anser att det är under deras värdighet att skjutsa någon med fler ben än två eller om det helt enkelt är ren omtanke om hundarnas hussar och mattar som skulle må väl av lite motion är svårt att säga. När det nya förbättrade färdtjänstavtalet träder i kraft i april 2019 så lär i alla fall alla med ledarhund vara i toppform. Smidiga och muskulösa med pigga glada ledardjur kan de då åter låta sig köras och alla blir glada men lever möjligen en aning kortare liv.
Själv har jag som bekant ett par katter och nu är årstiden här då det märks. På sommaren kommer de bara hem för att äta och sova, som tonåringar ungefär, men nu ska det klappas smekas och gullas till förbannelse. Visst är det mysigt och jag blir avspänd och harmonisk men en förlängning av mitt liv lär det inte leda till. I sanningens namn leder deras plötsliga intresse av sitt hem till en del motion även om den är sporadisk. Att som blind kliva i eller sätta sig på en kattspya är en förunderlig upplevelse. Det påföljande medarbetet med att torka upp efter hårbollens framfart och att därefter byta strumpor eller byxor kan lätt driva tristessen på flykt. Positivt tänkande vid detta förfarande är ett plus och jag brukar tänka att det är tur att jag inte har ett par elefanter. Det är seriöst mycket lättare att begagna sig av en hushållsrulle än en spade vid saneringen. Vi har kattlucka men det är bara den ena katten som fattar sig på den. Att installera en elefantlucka känns jättejobbigt och då skulle vår dotter Camillas oerhört snälla pojkvän nog inte vara så positiv till projektet som han vanligtvis är. Om det nu ändå skulle monteras in en dylik ingång för mina grå kolosser och det bara var den ene av de två som fattade vitsen med elefantluckan skulle jag bli på ett oerhört dåligt humör och det skulle i sin tur garanterat leda till en förgrämd gammal gubbstrutt på god väg till etterstupan.
Mitt mysande med en varm spinnande katt i knäet är ovärderligt och jag tänker att om jag bara lever tillräckligt länge för att få ta del av landets nya regering så är jag nöjd. Kanske är det girigt att vilja vara med så länge men sådan är jag!