Som jag tidigare berättat så lyckades vår katt Lola förflytta sig från vardagsrummet, och den plats vi iordninggjort åt henne för nedkomsten av hennes kattungar, till köket och vårt hems enda matta av något värde.
Sambo Agneta hävdar stolt att det är en ”Rödlakan” som dotter Mimmi genast döpte om till rövkrull då hon inte är imponerad av den gamla mattan.
”Släng ut den, den är skitful!”
Tyckte Mimmi men hennes ömma moder idiotförklarade genast sin stillösa yngsta dotter och klargjorde med bestämdhet att det var en, ”fin kvalitetsmatta.”
Efter det att katten fött tre av sina fyra kissebarn på sagda matta så var det bara att ta med den nedsolkade trasan till kemtvätten. Det hade varit en fördel om det hade varit en persisk och flygande matta, men vi fick istället med möda pula in den i bilen.
När den av efterbörd nedsolkade mattan efter några veckor återbördades till vårt hem så visade det sig att det tyvärr var en fläck kvar. Jag tror att Agnetas plan var att lägga ut mattan på ett sätt som skulle dölja den svår bortagna fläcken, men för att ge mattan en chans att rulla ut sig ordentligt la hon den tillfälligtvis mitt i köket.
I söndags återvände vår äldsta dotter Camilla till Hultsfred för att fortsätta sina högskolestudier och Agneta passade på att åka med för att dammsuga smålandsskogarna efter svamp.
Hemmavid gick jag och våra två katter och gned oss mot varandra. Mat, vatten och klappa klappa i en till synes oändlig cirkel.
På söndagskvällen satt jag i godan ro och skrattade mig fördärvad åt filmen ”The Dictator”, då jag hörde det karakteristiska ljudet av en katt som krafsar i kattlådan. Typiskt att de går i lådan istället för ute när jag är ensam hemma tänkte jag bittert, men att de går till sin katt toa är ju i princip en höjdare.
Jag lyssnade vidare på den fenomenala filmen då jag plötsligt hörde ett betydligt mer oroväckande ljud från köksregionerna. En av katterna mådde uppenbarligen inte bra för hon gav ifrån sig distinkta hulkanden och de visade inget tecken på att upphöra. Jag var tvungen att ta reda på vart den arma kattens maginnehåll skulle hamna så jag kutade ovilligt men snabbt ut till köket.
Det var inte alls svårt för mig att hitta katten eftersom hon fortfarande gav ifrån sig kraftiga kräkljud. Mitt på mattan stod hon och gjorde sig redo att leverera ett stordåd.
Jag satte en hand på var sida om hennes lilla kropp och funderade på att helt sonika flytta henne från den olämpliga platsen. Köksbordet visade sig dock vara i vägen och jag hade heller inte hjärta att bära omkring på den illamående kissen, så hon fick vackert stå kvar och göra sin grej.
Strax därefter fick hon upp något och ville genast gå ut. Jag ville också gå ut men smekte hennes lurviga rygg och sa snälla saker med en fånig röst för att lugna henne. Hon slank ut i friska luften och lämnade mig med smeten på mattan.
Nu visste jag alltså att det fanns lämningar, men inte hur många och inte exakt vart. Tråkigt nog så finns det inga tekniska hjälpmedel för blinda som kan visa vart en nylagd pizza från en katt är lokaliserad. Inte heller några störtsköna appar till mobilen kan undsätta den blinde kräkhögsjägaren.
Det finns två metoder som kan ge resultat och båda är äckliga. Man kan antingen känna med handen tills en härligt ljummen kattspya kladdar ner fingrarna eller också så kan man ta av sig strumporna och gå omkring tills det blir obehagligt kladdigt under fötterna.
Jag föredrar metod ett men om den inte utförs ordentligt så är det risk för att man utan att riktigt vilja det även finner sig själv tillämpande metod två. Påminner inte så lite om att intet ont anande gå på en till synes oskyldig sommaräng och kliva på vad som ser ut som en torr komocka. Lita aldrig på vad som verkar vara torr koskit!
Jag hittade ganska snart vad jag letade efter och undersökte därefter girigt mattan efter mer godsaker. Det verkade som det bara var en enda olycksplats och jag torkade omsorgsfullt av den nedsmutsade mattan. Det som är bra med en spya från en katt är att den oftast bara luktar kattmat. Det som är dåligt med en kattspya som luktar kattmat är att kattmat luktar rejält illa och sällan eller aldrig förbättras doftmässigt av en stunds vistelse inuti en kattmage.
Jag gjorde därefter som Pontius Pilatus och tvådde omsorgsfullt mina händer och återvände till vardagsrummet och filmen. För att inte här bli anklagad för syftningsfel så erkänner jag villigt att den gamle romaren mig veterligen aldrig tittade på några filmer i vardagsrummet, men hans handhygien är vida känt.
Av någon outgrundlig anledning så började filmen om från början då jag tryckte in playknappen och jag försökte via de rätta knapptryckningarna nå fram till det ställe jag varit på men det gick inte. Jag fick lov att snabbspola mig fram med bild, en metod som är fullständigt bortkastad på blinningar, och det tog sin rundliga tid. Det satte mitt tålamod på prov och jag blev varse varför det kallas för långfilm. Det är däremot inte synd om mig eftersom jag betalat försvinnande lite för filmen i fråga. Rätt åt mig alltså, men det ska ändå sägas försöka sköta en dvd som blind är ibland det svåraste som finns och användarvänlighet finns inte ens på kartan. Att få en dvd-spelare att underkasta sig ens vilja kan liknas vid att fäktas med en kokt spagetti, man viftar med fjärrkontrollen, gör de nödvändiga och eleganta knapptryckningarna men inget av de önskade resultaten visar sig på tv-skärmen.
När jag senare på kvällen skulle ta mig lite god och stärkande keso så hittade jag på köksbänken ännu en lämning från kissens hulkande tidigare. Det visade sig också vara lejonparten av det hon åstadkommit och jag fick än en gång användning för den förnämliga metod ett. Metod två att vandra omkring barfota är ändå överskattad då det gäller köksbänkar tycker jag.
Kvinnor kan bli illamående när de väntar barn, hur är det med katter?
Visserligen ger vi numera katterna p-piller en gång i veckan, men det är inte alltid så lätt att veta om de verkligen fått i sig dem.
Kommentera