Nu har jag och bandet Mr. Coil åter igen tillbringat en vecka på krogen i Finland med allt vad det innebär av möten med människor i olika stadier av berusning. Berusade rökare tänder gärna på sina rökverk ofta men som ni säkert vet är det rökförbud på krogarna även i vårt östra granland nuförtiden så de är hänvisade till rökrummet eller på just denna krog även utomhusverandan.
Rökarna tar detta med jämnmod och påstår även att det är skönt att det inte är så rökigt inne på puben men kl. 02.00 inträder ett litet problem. Det är nämligen inte bara svenska myndigheter som har kufiska regelverk utan detta gäller även i högsta grad Finland och i just detta fall är det så att man inte får ha alkoholhaltiga drycker utomhus vid puben efter kl. 2 på natten enligt gällande utskänkningstillstånd. Nu borde inte det här vara något problem men den berusade rökaren verkar ha en benägenhet att inte upptäcka att hon eller han har en nyinköpt öl i näven förrän de blir stoppade i dörren ut till verandan sent på natten. Då står de där förvirrat svajande och tanken på att göra en helomvändning och gå en trappa upp till rökrummet verkar sällan eller aldrig komma över dem och de står där istället och bryr sina omtöcknade hjärnor för att hitta en smidig lösning.
Killarna chansar oftast och ställer helt sonika ifrån sig sitt glas vid närmsta bord och håller tummarna att det står kvar när de bolmat klart men damerna har med rätta fått lära sig att aldrig låta drinkarna stå obevakade eftersom droger kan göra dem mer potenta än de tänkt sig. Jag och två andra medlemmar i bandet satt bredvid utgången till verandan en natt mellan det tredje och sista fjärde setet när några röksugna damer med nävarna fulla med drinkar blev motade i dörren.
De vände slokörat åter in i puben för att hitta en lösning på det uppkomna problemet och fick ganska snart syn på orkestern. De verkade bara kunna finska så det blev vår storståtlige bassist Heikki som språkade med damerna och han fick ganska omgående frågan om vi kunde vakta deras drinkar. Snacka om tillit till skumma musikertyper annars mest kända för skörlevnad och utsvävningar i synd och fördärvligt leverne i största allmänhet. Vi vaktade damernas glas och stoppade faktiskt inget otillbörligt i deras drinkar men det kanske beror på att vi inte hade några partydroger till hands. Med tanke på att vaktstyrkan bestod av två skinnhuvuden och en hippieliknande blind hade damerna änglavakt eller också var de större människokännare än vad man skulle kunna tro för Tomas Ledin har rätt, ”du kan lita på mig.”
Kommentera