Bloggen

Känseln i mina tår försvann och ansiktet hade stelnat i den grimas jag senast använt. Troligen såg jag sur ut för det var den sibiriska iskylan som slagit till.
I mitt oförstånd trodde jag att det inte kunde bli värre men redan samma kväll varm och god med en stärkande kopp java i näven kom min trosvisshet på skam. Först blev jag helt förstummad och inte så lite förvånad men sedan började tankarna löpa amok inne på mitt hjärnkontor. Det slog mig att nu kan vi sökare av de stora och eviga frågorna äntligen få svar på hur illvillig megalomani verkligen luktar. Parfymen som är uppkallad och inspirerad av de propagandafilmer som gjorts om den despot som styr och ställer i Ryssland finns nu på marknaden och heter följaktligen ”Putin.”
Att den marknaden bara består av just det land han har i ett järngrepp och möjligen regeringstrupper i Syrien torde vara rätt så självklart. Jag misstänker att de som utvecklat produkten i fråga har fått jobba riktigt ihärdigt för att den inte ska lukta som en skithög. Troligen är den helt obrukbar för mig även om jag efter en större hjärnblödning skulle få för mig att inhandla eländet. Om det är för mycket sprit i deodoranter och herrparfymer så kliar det på mig. Som det är så får jag ändå skelettklåda av makthavaren i fråga.
Ve den arma reklambyrå som får uppdraget att sy ihop en slagkraftig kampanj för att sälja in skräpet hos oss. Det vill nog till att de har en bra plan för krishantering när medarbetarna bryter ihop en efter en då vanmakten äter upp dem inifrån då de inte kan få ur sig de ack så behövliga geniala slogans de annars med sådan lätthet brukar kunna spotta ur sig. Jag misstänker att ingenting de kan koka ihop kan få oss ickeryssar att prova parfymen. Det krävs nog att det ryska flygvapnet gör en maktdemonstration i vårt luftrum och kanske en insats av markstridsenheter kan få våra ovilliga arslen att skyndsamt bege sig till Kicks.
Vi lär som sagt vara helt iskalla till Puttes parfym men det finns värre kyla än så. För att göra de svinkalla 15 minus som vi i Stockholmstrakten fått erfara lite mer uthärdliga så har min sambo Agneta hittat på en metod för att stärka sig mentalt. Varje dag går hon in på en väderapp i sin hejdlöst smarta telefon och där kollar hon hur kallt det är i Jakutsk. De 300000 invånarna i den Ryska delstaten Sachas huvudstad vet verkligen vad kyla vill säga och när det ligger runt 30 minus så räknas det nästan som mildväder. 1632, samma år som vi blev av med en fet kung på ett dimmigt slagfält i Tyskland, så grundades staden. Platsen fick inte sitt riktiga uppsving förrän åratal senare då Stalin började utlokalisera sådana som han hade ett ont öga till i arbetsläger i trakten. Det kan dock med fog sägas att avsaknaden av långa sandstränder och palmer gjort att Jakutsk aldrig har varit någon större konkurrent till Thailand och Kanarieöarna om de stora massorna av turister.
När Agneta fixerat en ögonboll på sådana låga siffror så tycker hon att vi har det riktigt behagligt på våra breddgrader. Det är då hon till mitt stora missnöje börjar yra om hur vackert det är med snön på träden och hur trolskt landskapet är. Jag och katterna kan inte annat än att fnysa åt hennes floskler.
Det sägs att man kan åstadkomma vad som helst bara man verkligen vill det starkt nog. Om det är sant så vill jag att alla bjuder till ordentligt nu och tänker på våren och en påse bilar för jag är gottsugen!