Bloggen

Efter avslutat värv klev jag en kväll ut från ”Svartklubben” för att via en taxi ta mig hem. Väl utanför dörren hörde jag en röst som ropade Sven Wallenberg. Jag nekade till detta namn men chauffören och jag kom ändå fram till att det var jag som var hans tilltänkta passagerare under förutsättning att det gick lika bra med en Westin. Det närmaste en Wallenbergare jag någonsin kommit är en av blandfärs tillverkad burgare på en tallrik och så fattig att hundarna kissar på mig är jag inte men knappast heller att betraktas som rik. Olika falla livets lotter men någon storvinst på triss har inte heller infunnit sig.
Efter det att vi kommit ett stycke på väg så frågade taxichauffören om jag var blind. Jag kände mig nödsakad att tillstå att så var fallet och då berättade han att det hade funnits en man som hette Jesus. Aha tänkte jag, nu kommer hela utläggningen om att frälsningen kan ge mig synen tillbaka. Det var inte heller första gången som jag fått information om frälsningens möjligheter i en taxi och det har genom åren varit påfallande många teologiska diskussioner där en rad olika religioner granskats. Nu var det alltså åter dags för mig att få chansen att se ljuset och jag suckade inombords inför den givna fortsättningen. – Jesus fanns för länge sedan. Det chauffören sa var sant och han var uppenbarligen påläst men uttalandet förvånade mig. Han konstaterade sakligt att det var ett par tusen år sedan sagda helare med handpåläggning fick lamma att gå och blinda att se men att han var borta nu. Jag kunde inte annat än att tolka hans utläggning som att jag tyvärr var försent ute och att det var kört för mig. Det var alltså lika liten chans att jag skulle bli helad med hjälp av denne fantastiske Jesus som att jag skulle ha någon som helst nytta av de erbjudanden det tjatas om i tv-reklamen för specsavers.
Är då miraklens tid förbi? Nej verkligen inte! Jag har fått min beskärda del och är mer än nöjd. Ett par fantastiska döttrar, en magisk dotterdotter, en härlig systerdotter, mamma, pappa, syrran och alla fantastiska människor jag är omgiven av på jobb och fritid. Lägg till detta en kvinna som nästan stått ut med mig i åratal och det faktum att jag är riktigt frisk och rörlig för min ålder gör att jag inte kan klaga. Jag får dessutom ägna mig åt sådant som roar och berikar mitt liv mest hela tiden och får dessutom oftast betalt för att göra det. Mina öron fylls dagligen av fantasieggande berättelser från talböcker och grymt häftig musik från en väl tilltagen musikanläggning. Jag äter mig mätt fem dagar i veckan och att jag svälter de återstående två dagarna är helt självförvållat då jag gör det för att slippa att ha hängbuk och större tuttar än min sambo. Mirakel efter mirakel som ni kan se och att då också begära att få synen tillbaka verkar mer än girigt. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket heter det som bekant och tänk om ett alltför stort intresse i att få tillgång till fler mirakel leder till att min stolta näsa trillar av. Snacka om näsbränna! I skrivande stund är det mörkt och dystert över Stockholm och rester från stormen Ofelia gör att det är oerhört tjocka moln. Alla som ser blir nog mer eller mindre berörda av detta fenomen men jag är blind och sitter lyckligt oberörd under min korkek och luktar på ett cd-konvolut och är så lycklig! Det luktar som Cat Stevens men det står Yusuf både i text och relief, konstigt!