lugn och oro

juni 14, 2018 § 0 kommentarer

Med ändalykten djupt nedborrad i soffan satt jag i mitt skivrum och lät musiken skölja över mig i långsamma och mjuka stråk av toner. Genren kan kallas för ambient och den är ganska lös i konturen och oftast saknar den struktur som annars kännetecknar ”vanliga” låtar. Ofta är det också en avsaknad av både sång och rytminstrument så det är påfallande sällan jag blir danssugen då jag råkar spela musik av detta slag. Tur är väl det för jag är aldrig så självmedveten som när jag av någon anledning är tvungen att röra mig till musik. Man kan också säga att det är som filmmusik men utan bifogad rulle. Som kärlek utan kyssar och kaffe utan grädde men snäppet bättre om den är välkomponerad.
Även om jag egentligen är lite för rastlös för den här typen av musik så var jag ändå som jag tidigare påpekat väl förankrad i min soffa och tankarna löpte fritt om allt och ingenting. Ett skrammel en bit bort sa mig att en av mina kattflickor äntrat rummet och jag misstänkte starkt att jag snart skulle bli tvungen att resa mig för att gå upp en våning och öppna kattluckan åt kissen eftersom den ena av dem inte har lärt sig hur man gör och den andra inte gör det själv om någon av de tvåbenta finns uppe och vakna. På natten kutar hon in och ut genom sin dörr som om det vore en sängkammarfars men är vi vakna har hon plötsligt glömt hur man gör. Helkorkad men ändå den smartare av mina två fyrbeningar.
Musiken fortsatte sväva på och jag hade nästan glömt bort min lilla katt då hon plötsligt började hulka strax till vänster om mig. Att det var en kräkning på gång var det inga tvivel om och när man vet vad som vankas så känns det som om hon håller på och låter illa i en evighet. Klimax nåddes dock strax och jag hörde hur en rejäl laddning mötte golvet. Happy New Year och bingo tänkte jag och katten pep i samförstånd. Människor röker ibland gräs för att må gott men katter äter gräs för att kunna spy och vilket som är värst tvistar de lärda om. Befinner sig de lärda i Sverige lär de inte komma fram till samma svar som de som är i Colorado.
Den rogivande musiken malde på men jag släppte ut den nu åter pigga kissemissen och gick sedan efter en toarulle för nu skulle det torkas kräkla. Att tillkalla familjens synresurs i form av sambo Agneta var inte att tänka på eftersom hon var satt ur spel efter en sammanstötning med en illvillig jordgubbe dagen innan. Hon var sängliggande med magknip och hennes lidande var ändlöst. Som tur är så är det inte på långa vägar lika illa att sanera efter en katts framfart som efter en människa och faktum är att det mest av allt luktar kattmat. Kanske säger det oss något om katters livskvalitet och kanske även om vådan av gräsmissbruk. Borde inte hårbollen fatta att den inte är vegetarian när den för hundrade gången lagt en pizza där husse ska gå efter det att hon valt grönsaksalternativet? Rent generellt är grönsaker nog nyttigare men fan inte för en katt.
I det här läget skulle det vara oerhört praktiskt med syn men hörseln är inte heller att ringakta och jag visste på ett ungefär var olycksplatsen var belägen. Jag måste här erkänna att jag förutom min blindhet även stängde av ytterligare ett sinne i en ren överlevnadsstrategi. På knä med toarullen i ena handen fick jag känna mig fram bit för bit tills jag med en blandning av triumf och äckel satte näven i kattens ännu ångande stordåd. Ja, där satt den! Till min lättnad var det en prydlig liten hög med ganska fast form så det gick riktigt bra att plocka upp och torka nedslagsplatsen. Ner med eländet i toaletten, spola, tvätta händerna och sedan tillbaka till soffan där soundtracket ännu rullade på. Faktum är att Anthony Phillips musik inte var helt oävet som ackompanjemang att torka upp spyor från en katt till men det var garanterat inte det han tänkte sig när han gav sig hän åt komponerande det kan vi vara tämligen säkra på. Skönhet ligger alltid i betraktarens öga så jag hoppas detta blogginlägg inte var alltför magstarkt!
Jag är sugen på jordgubbar men chansen att jag får sambo att ta en sväng till affären med mig är lika med noll. Om jag ska se positivt på det hela så lär det ändå bli så att jag i framtiden får en större del av jordgubbslådans innehåll än tidigare. Framtiden är således ljus men bärsäsongen är kort.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>