Har just kommit hem från en veckas gigande i Finland med Mr. Coil. Till min oerhörda glädje så hade man infört rökförbud på restauranter och krogar precis som här och det var ganska lustigt att höra samma muttrade argument om uteblivna kroggäster som då samma sak genomfördes här. Det var lättare att ta dessa argument med en nypa salt när man hörde dem för andra gången. Folk går nog tusan på krogen vare sig man får blossa eller inte för sponken och könsdriften är starka drivkrafter i sig så det räcker och blir över.
Lärde mig som vanligt nya ord men denna gång ett Irländskt sådant, nämligen paumoss. Detta svårdefinierade men geniala ord saknar något motsvarande i andra språk men jag skall försöka förklara dess mening. Paumoss är när man breder på fett och brett när man snackar med sina polare på puben eller som barn till vuxna. Man gör den historia man kommer med intressantare, snirkligare och kanske full med dråpligheter och händelser. Detta är inte för att polarna eller farmor skall tro på dig för de gör de inte, utan för att helt enkelt öka deras vilja att lyssna vidare. Som pub besökare är det din plikt som polare och gentleman att leverera paumoss i världsklass. Paumoss tycks vara en del av den berömda pub kulturen och vi arma svenskar är i sanning inget annat än barbarer och analfabeter på området.
Hörde talas om den stora vita Ugglan som bor på fotbollsstadion i Helsingfors. Pippin fick tydligen pippi under en landskamp nyligen och började jaga spelare runt planen. Eftersom det är en rejält biffig Uggla sprang de jagade i skräck och matchen fick avbrytas. Den flygande marodören jagades bort av oförvägna finska funktionärer som minsann inte tänkte låta sig skrämmas av någon liten Bofink när det vankades fotboll. Finland blev tydligen stärkt av vad de kanske såg som ett järtecken och vann enkelt matchen efter pippins bortjagande. Den flygande finska nationalhjälten har dock inte setts till sedan Genesis crew började sätta upp anläggningen inför bandets gig den 11 juni så det verkar som om Ugglor inte gillar progressiv rock.
På den pub vi lirade på med Mr. Coil var det som vanligt en otroligt blandad publik och grabbarna i bandet beskriver gärna de mest unika för mig. Min favorit denna vecka var en färgad kille som klädde sig synnerligen originellt och beskrevs för mig som en blandning mellan en hallick och Pippi Långstrump, alltså Pimpi Långstrump.
Någon besökare hade tappat en hår tupé och liggande på golvet såg det ut som om någon av damerna tappat sitt könsorgan på golvet.
Kommentera