Bloggen

Tänk att jag i min villfarelse trott att jag är en upplyst nutidsmänniska med koll på läget och säkerligen har min nuna dessutom prytts av ett belåtet smil över denna min förträfflighet. Så en dag delar verkligheten ut en örfil så det formligen sjunger i plåten. Det står plötsligt klart att jag bara är en obildad hårig apa med en självkänsla som efter snytingen rasar ihop som en misslyckad sufflé.
Visste du att radioprogrammet ”dagens dikt” detta år 2017 firar 80 år? Jag kan med mitt begränsade intellekt inte ens räkna ut hur många dikter det blir, men många är det. Att jag därmed brister som matematiker blir jag nog med största säkerhet förlåten för men det finns något som är än värre. Dagligen i 80 år i P1 har en fantastisk uppläsning av en dikt skett av en ofta känd skådespelare eller av skalden själv. Vackert eller skrämmande och tvivels utan tänkvärt och på djupet berörande. Betänk då att jag inte en enda gång har hört programmet! I alla dessa år har jag dagligen missat uppläsningen och att jag inte riktigt hängde med de första 30 åren har sin naturliga förklaring men efter det så är det med skammens rodnad jag lägger sanningen på bordet.
Nu finns det empatiska och fina människor som tröstande säger att det inte är så konstigt och att jag nog kan vara mer än en apa ändå. Visst, jag tackar allra ödmjukast för er förståelse och medkänsla men sanningen är värre än så. Den fantastiska diktuppläsningen har gått min praktfulla näsa och nyfiket viftande öron förbi men istället har jaghört oändliga timmar av melodiradio och under hela min uppväxt var den fylld av totalt meningslös skvalmusik. Det känns också som om jag hört en miljon reklaminslag och detta trots att jag avskydde mer än 99% och nästan aldrig drabbades av köplusta. Ni förstår säkert poängen att jag alltså hade tiden att välja något mer kulturellt högstående men lät latheten regera och nyfikenheten vittra bort.
Som helt ung hånade jag min syster då hon läste poem och hela mitt unga nylle var ockuperat av ett hånflin då jag med ett krokigt översittarfinger pekade på hennes fjantiga poesiböcker. Skamligt och storebröder borde veta bättre än att behandla sina småsyskons knoppande intellekt på ett sådant nesligt sätt.
Nu har jag alltså blivit påmind om det troligen förträffliga programmet på P1 och då är frågan om jag kommer att rätta till min hitintills bristande titt in i poesins värld. Svaret är självklart nej för jag är inte ett dugg intresserad av dikter och diktläsning. Skämmigt javisst men jag är trotsallt bara en hårig apa utan ett spår av förfining och bildning. Blandar man text och musik är jag däremot en expert med tusentals timmar av idogt studerande under bältet och är fullt beredd att lägga ner många tusen timmar till. Vill man i välviljans tecken se något riktigt positivt i detta så kan man säga att jag därmed hackar i mig betydligt mindre fullgången lyrik på detta sätt. Ord som tonsätts kräver inte riktigt lika mycket som när de ska stå på egna ben. Alltså står jag upp för den lite mindre fullgångna diktningen och medge att det är vackert att jag därmed värnar om de svaga. Nu vet du att jag förordar den lite vissnare skaldekonsten men om du djupt inspirerad av denna min epistel känner att poemen nu bubblar ur dig så får du inte glömma att även tonsätta dina alster. Missar du att sätta toner till riskerar du att jag aldrig tar till mig din skaldekonst och riskerar även att bli världsberömd och då är det lätt till att du hamnar i P1.
Jag vill inte på något sätt förringa ditt liv som knåpande ordkonstnär men om du efter åratals kämpande med grandiosa epos aldrig har fått med någon av dina mästerverk i ”dagens dikt” så misstänker jag att du inte riktigt har slagit igenom ännu. Kämpa då bara på för du har 7 chanser i veckan att sprida det du skapat i etern. Vet också att chansen att tas på allvar som diktare inte är helt förbi även om du tonsätter dem för som allom bekant vann Bob Dylan Nobelpriset och det var säkert tack vare odödliga rader som, ”…lägg dig damen lägg dig lägg dig rakt över min mässingssäng…” och ”…hej herr tamburinman spela en låt för mig…” Låter som musik i mina öron!