Bloggen

Som varande människor känner vi oss trygga i förvissning att vi styrt upp våra liv så att saker och ting är under kontroll. bra är det men när säkerhetsbubblan spricker så är det så lagom imponerande. Jag har två katter och har alltid tänkt på dem som idoga och duktiga jägare men har på sistone varit tvungen att revidera min åsikt.
För lite över en vecka sedan satt jag i godan ro och spisade en platta i mitt musikrum då jag från mellanvåningen hörde hur sambo Agneta plötsligt började rumstera om. Hon tjoade och tjimmade och sprang till synes planlöst omkring i köket. Brydd över hennes irrationella beteende begav jag mig upp och fick då veta att en mus tagit sig in och nu jagades den av min sambo som beväpnat sig med skyffel och sopkvast. Att nita till inkräktaren kunde inte Agneta förmå sig till eftersom den var liten och söt men hade det varit en rejäl råtta så hade den nog redan i detta tidiga skede mött sin bleka död. Hon lyckades jaga in musen i ett hörn och försökte därpå att infånga densamma med sina utvalda redskap men det gick självklart inte alls. Den lille gynnaren pilade iväg och jag började genast att leta efter våra katter. I mitt huvud är det deras jobb och plikt att ta hand om rådisarna men istället för att hålla dem ute så är det påtagligt ofta det är just en av katterna som kommer in med dem. Jag var övertygad om att dessa mina stolta jägare skulle känna doften direkt och ganska omedelbart expediera eländet. Efter ett visst letande hittade jag slutligen en av storviltjägarna och jag placerade henne på en strategisk plats och stod strax bakom och gnuggade förväntansfullt händerna. Kattskrället verkade mest förvirrad och ville gå ut istället. Jag gav upp på pälsbollen och fick åter förlita mig på min kära sambos insatts istället. Som ni säkert förstår så lyckades vi inte och jag gav upp med en suck och återgick till mitt musiklyssnande. Jag tänkte att sinom tid så tar nog en av katterna musen och allt blir åter frid och fröjd när missarna fattat vad deras jobbeskrivning innefattar.
Någon dag senare packade Agneta sin väska och for från vårt hemman. Inte på grund av missämja eller rådisen och inte för evigt utan för en vecka i solen på Kanarieöarna och jag blev ensam hemma med bara mina katter som sällskap. Det var i alla fall vad jag trodde tills jag sent ett par nätter senare stod vid diskbänken och åt en ostmacka(en vana härstammande ända tillbaka till min ungkarlstid) då jag hörde mystiska ljud till vänster. Båda kissarna hade jag alldeles nyss släppt ut så det var inte någon av dem och därmed stod det klart att den lilla musen var kvar. Hur många katter behöver man egentligen ha för att fånga en liten mus? Två var uppenbarligen inte nog och som om det inte räckte så är jag tämligen säker på att vår nya hyresgäst åt sig mätt och belåten på kattmat. Kattmat, hur idiotiskt får det bli?
Jag jobbade varenda kväll den veckan och hörde vid mina nattliga inmundiganden av ost och bröd musens rumsterande några gånger till men sedan var det tyst. Jag hoppades fortfarande att ett par gulliga men ack så slöa inneboende äntligen gjort sin grej men så hörde jag idag mitt på dagen åter ljud av krafsande små tassar och rörelse från en störtpigg rådis i köksregionerna. Tror fan det att musjäveln är på g när den äter så nyttig kost och har det varmt och mysigt. Denna gång lyckades jag att lokalisera precis vart musen befann sig och den har flyttat in i en gammal skivspelare som står i vårt kök. Det är en rejält gammal pjäs efter Agnetas föräldrar och är som ett skåp. Öppnar man dörrarna så kan man ladda på ett helt gäng med plattor på en för detta ändamål uppstickande metallstång. Jag tror att man även kan öppna en lucka på ovansidan men är inte helt säker. Den fungerar nämligen inte eftersom det behövs ett nytt stift för att åter kunna spela skivor. Ni som är lite äldre kan väl förklara för de yngre om det där med stift. Vid eventuell sökning på nätet så kan ni välja bort alla träffar med kyrklig anknytning.
Imponerande är det i alla fall att denna mus i vårt hus nu har skaffat sig en så pass rymlig lägenhet i Stockholm där det är en sådan bostadsbrist. Om rådisen bor där själv har jag inga direkta åsikter längre men om hela släkten är på ingående blir det inte roligt för oss. Jag hoppas även att det är en hane det är frågan om och inte en dräktig hona. Med tanke på hur väl musen anpassat sig till vårt hem och gjort det till vårt så misstänker jag att den snart kommer att ställa krav på oss som hyresvärdar. Kanske vill den ha mer varierad kost och får den inte så lär den ta. Den kanske till och med kräver att katterna flyttar ut och med tanke på att våren är i antågande så kommer den att få som den vill för då ser man knappt röken av missarna. Värre är att jag befarar krav från musens sida att bli skjutsad till IKEA för inhandlande av behövliga husgeråd och möbler.
Nu känner jag mig ensam i vad som förvandlats till ett formligt menageri men inatt kommer Agneta hem från Kanarieöarna och då blir det till att jaga mus!