Sur blev jag när Kansas nyligen gästade Sverige men inte den kungliga huvudstaden men glad blev jag när jag köpte den återutgivna liveplattan ”Two For The Show” från 1978 i 30 årsjubileumsutgåva. I original ett dubbelalbum med ett Kansas i högform turnerande på sin formidabla skiva ”Point Of No Return” som var uppföljare till mästerverket ”Leftoverture”. Bandet hade gjort sin karriärs två bästa plattor och gått från att spela klubbar och konserthallar till stora arenor. Som vanligt vad gäller nyutgåvor med Kansas så är ljudkvaliteten fantastisk och på just denna utgåva så är extramaterialet så bra att jag blir mörkrädd när jag tänker på att det legat på hyllan i 30 år utan att ges ut. CD 1 är i denna nyutgåva den gamla utgåvan i sin helhet men med ljudet så mycket förbättrat att det skulle vara värt att köpa om plattan bara för det men det är på CD 2 som julafton kommer tidigt. En hel skiva med fantastiska liveversioner av många av bandets lite rakare och hårdare material från de två första plattorna men även mer av det originella symfoniska material Kansas gjort sig kännda och blivit älskade för. Båda bandets huvudsångare är i toppform och det här är långt innan Steve Walsh söp och knarkade sönder sin röst. Han är fortfarande en av världens bästa sångare idag men en blek skugga av hur fullkomligt lysande han var när dessa inspelningar gjordes. Det är andra gången på kort tid som jag blivit gladast åt återutgivningen av just liveplattan då jag nyligen köpte alla de gamla Whitesnakeskivorna och också då blev positivt överraskad över extraskivans förnämliga material.
Ett betydligt mindre känt band än Kansas är italienska New Trolls som jag upptäckte på en semesterresa till Italien på 70-talet. En fantastisk låt strömmade ur en jukebox och jag kollade vad bandet hette och kutade iväg till närmaste skivaffär och köpte alla skivor de hade med bandet. Av de jag köpte då var det två skivor med titlarna ”Concerto Grosso 1″ och ”Concerto Grosso 2″ som fångade mitt lystna öra och bosatte sig i mitt hjärta. Jag lyssnade otaliga gånger på dessa men framförallt 2: an som enligt min mening är en fullkomlig progklassiker. Till min outsägliga glädje kom det nyligen en ”Concerto Grosso 3″ och den är välkomponerad, välspelad, välproducerad och en värdig uppföljare efter alla dessa år. Alla tre delar har nu även släppts i en konsertversion under titeln, ”Concerto Grosso Trilogy Live”. Då är det två CD och en DVD och ljudkvaliteten är av högsta klass och bandet gör låtmaterialet full rättvisa. Det är en samling fantastiskt skickliga och känslosamma musiker man får avnjuta och stämmsången är otroligt avancerad och sitter som en sportmössa. Av bandets tidigare skivor kan jag varmt rekommendera en annan av 70-talsskivorna, ”Aldebaran”. New Trolls sjunger på både engelska och italienska och har med åren blivit något bättre på det engelska uttalet men det hörs fortfarande att de är spagettikillar.
”Center Stage” heter den nya liveplattan med Tommy Emmanuel och den är bra men man får inte riktigt ta del av hela artisten. När jag såg honom live var en väsentlig del av upplevelsen hans fantastiska scennärvaro, humor och det sätt på vilket han genom hela konserten lyckades hålla publikens intresse uppe. På den här skivan har man på samma sätt som på Phil Collins senaste liveplatta klippt bort större delen av snacket med publiken. En rejäl miss eftersom både Phil Collins och Tommy Emmanuel är både dråpliga, varma och mästare på att bygga upp en vi känsla. Trots denna miss så blir det kvar en otrolig gitarrskiva för denne australiensare är något utöver det vanliga och gör saker med sin gitarr som de flesta inte ens skulle drömma om. Två fullmatade CD med bara akustisk gitarr borde bli lite trist men det blir det inte och hur bra skulle det då inte ha blivit om man inte klippt bort det mesta av det underhållande snacket.
Kommentera