Det verkligen kryllar av både dramaserier och dokumentärer i sjukhusmiljö på TV just nu och jag undviker dem alla eftersom jag tycker de är hemska, och det var enklare förr när det bara fanns MASH. Däremot har jag de senaste dagarna varit ganska trendig och rent av lite hemmapysslig då jag varit sjuk med feber och halsont. Så trendig att jag behövt uppsöka läkare har jag inte varit och tur är väl det för läkare gör mig minst sagt ängslig och jag anser att man i möjligaste mån bör undvika nålar och andra läskiga verktyg som ingår i läkarens arsenal. Resten av familjen är betydligt modigare än jag och min sambo Agneta går gärna till läkare och ser TV: s alla sjukhusprogram med sjukligt intresse. Min äldsta dotter har börjat jobba lite extra på dagis samtidigt som hon pluggar och bygger hemsidor och gick häromdagen frivilligt och tog en spruta mot Vattkoppor, modigt. Familjens pris för mod och tålande av smärta går dock till min yngsta dotter Mimmi som var hos en halsläkare förra veckan. Hon har alltid haft stora halsmandlar och vid det senaste besöket på vårdcentralen för en grov förkylning tyckte de att hon borde ses av en expert och fick en remiss till öron näsa hals. Där klev hon då in förra veckan och läkaren var som hon uttryckte saken, ”en gammal gubbe”, men eftersom hon är 18 innebär det nog bara att han var över 35, men i alla fall ingen ung spoling utan en meriterad läkare med några år i branschen. Han stirrade storögt ner i Mimmis öppna gap och utbrast flämtande.
”Å herre gud, det är de största halsmandlar jag någonsin sett på en frisk person.”
Han frågade Mimmi varför de inte opererats bort för länge sedan och hon talade lite förläget om att det var snack om saken när hon var en 5 6 år men att det sades att man borde vänta tills hon blev lite äldre. Läkaren tyckte att det väntats väl länge eftersom hon hunnit bli 18 och att hon faktiskt inte kunde gå omkring med så stora halsmandlar då det var rent farligt. Mimmi flinade gott när hon hörde läkaren gasta i telefon att ett halvårs väntetid inte var acceptabelt och han ville minsann ha förtur för sin patient, nä mer än så, dubbel förtur. Det fick han också och den 13 november är Mimmi inbokad för operation. Vad kan vi som är rädda för doktorer och medicinmän lära oss av detta då? Jo visa aldrig upp inre eller yttre kroppsdelar för läkekunnig personal för då kan de finna något fel och i värsta fall föreslå att du låter dem ta bort dem, otänkbart. Nu måste jag gå och lägga mig en liten stund för jag har fortfarande lite feber och vi män är mycket känsliga varelser och bör inte överbelastas i onödan.
Kommentera