Bloggen

Toblerona

januari 20, 2007 § 0 kommentarer

Nu ligger jag risigt till igen och vill det sig riktigt illa bli jag tvungen att lämna mitt ljuva fosterland. Vad är det då som förorsakar denna emmigrationsrisk?
Sanningen är att förra gången Toblerona var på tal som partiledare för socialdemokraterna, och i värsta fall i förlängningen statsminister, sa jag att i sådana fall flyttar jag ifrån Sverige. Nu är läget prekärt och jag törs fan inte titta på nyheterna eller slå på radion.

Varför är det plötsligt nya regler i partiledarjakten den här gången? Förra gången sa alla också nej, och även då Göran Persson, men det var det ingen som brydde sig om och så blev det som det blev. Den här gången verkar ett nej helt plötsligt betyda nej och jag undrar om man inte blandat ihop partiledardebatten med sexualdebatten. Ett nej är alltid ett nej utom ibland då det är ett kanske som i förlängningen kan bli ett ja är egentligen komplicerat nog men nu är ett jag helt plötsligt ett otvetydigt ja, och då behövs det bara ett ja på stämman så är ja definitivt ja och inte ett ifrågasatt nej.
Det ska absolut bli en kvinnlig partiledare, nä det duger inte, en tvättäkta kvinna som partiets ledare skall det vara, och kvotering är dagens motto. Att ett land skall styras med kriteriet rättvisa istället för duglighet har jag svårt att svälja men med risk för att kallas för sexistisk så hoppas jag att Mona håller måttet.

Att hon för statliga medel handlat Toblerone och blöjor för tusentals kronor och sedan sa att hon såg det som ett förskott på lönen är kanske inte någon riksolycka, och inte heller att hon är en undermålig retoriker som skulle ha seglat igenom mediedrevet när det begav sig om hon hade hälften av Gudrun Schymans begåvning. Inte heller hennes charmiga Stockholmska där det inte är någon skillnad på pappers känslor och pappors känslor men jag trodde hon kunde skillnaden på ja och nej.
Jag har inga förväntningar så jag kanske blir positivt överraskad och det är på tiden att gubbväldet upphör och hundra år av kärringvälde tar vid. Sossarna måste vinna valet 2010 för at Mona ska bli statsminister så jag har en viss tidsfrist och hinner göra avbön om hon gör bra ifrån sig. Kanske är jag så mentalt utmattad efter det nuvarande borgerliga skräckkabinettet att jag famnar Toblerona som en öm och trygg landsmoder.

Som det är nu så är det olidligt för den sittande regeringen gör precis vad den lovade göra och hela folket verkar förvånat. Himla otur att just den här regeringen skulle följa valmanifestet till punkt och pricka men politiker som gör det de lovat står ingen ut med i längden och opinionssiffrorna dalar redan.

Jag vill så gärna bo kvar i mitt härliga fosterland som är så underbart i åtminstone tre fyra av årets månader. Nä nu har jag inte tid med detta längre för nu måste jag gå ut och skotta för detta är inte en av de härliga månaderna och snön vräker ner, men när jag tänker närmare på saken skulle nog ett hot om indragen månadspeng kunna få ungarna att greppa skovlarna. Bättre ändå, mina tonårsdöttrar har just via kvotering plockats fram som de två lämpligaste snöskottningskandidaterna genom ålders och könstillhörighet. De har dessutom tillgång till billig arbetskraft i form av sina pojkvänner så jag tar mig nog ett glas Whiskey istället. Länge leve den fria demokratin!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>