Bloggen

Tak taktik tack!

oktober 21, 2013 § 0 kommentarer

– ”Helvetes stegjävel” dånade det från ekokammaren intill vårt sovrum och jag förstod genast att det var måndagsmorgon. Vi vet ju alla att stegar är illvilliga ting med stor inneboende ondska som ständigt bör bekämpas med lämpor och slag från bittida till sent och nu drog min härliga sambo sitt strå till just den stacken. Iklädd sina fulaste och minst ömtåliga kläder och en käck badmössa i praktisk plast var Agneta nu i färd med att för tredje gången måla taket i den utflyttade dottern Mimmis övergivna rum.
Sedan sagda dotter flugit sin kos hade detta rum som är inrett i stilen ”young weird teenager” sakta men säkert förvandlats till ett förråd. Ett extra förråd sitter inte i vägen men ett som mest liknar en billig bordell i den ruffigaste delen av staden är ingen höjdare. Iden med röda väggar och ett nytt trägolv som ”bara” behövde klickas ihop lät som en strålande smidig och bra lösning när Mimmi föreslog den men resultatet uppnådde inte riktigt visionens gyllene skimmer. Det skulle dessutom bli billigare eftersom det kunde göras utan hjälp av hantverkare, men resultatet blev en ryslig håla värdig en kufisk varelse av modell tonåring som ingen mogen människa med smak och synen i behåll kunde stå ut med. En rad buttra amatörer gick loss på väggarna med penslar och färg och den bristande entusiasm som bara unga människor är mäktiga till när det gäller något som liknar arbete. De röda färgstänken bidrog till att ge rummet en air av slaktbänk jugend.
Golvet som bara skulle klickas på plats visade sig vara både dyrt och rejält besvärligt att montera ihop. Att Agneta dessutom råkade ha sönder en av baklyktorna på bilen vid hemtransporten från affären gjorde att det i slutänden blev ett kostsamt projekt. I efterhand kan det sakligt konstateras att en hantverkare hade blivit både billigare och varit välgörande för slutresultatet.
Nu skulle alltså rummet saneras och det var denna måndagsmorgon dags för rond tre med vit takfärg. När jag klev upp och försökte smyga förbi dörröppningen utan att bli inblandad i Agnetas brottningsmatch med den bångstyriga stegen och den skvalpande färgen var jag för någon sekund frestad att komma med ett litet skämt. Som tur är så bejakade jag inte impulsen utan tänkte bara flinande att hon kanske borde ha använt sig av flamsäker färg för då hade det inte varit flammigt även efter två strykningar. Jag inser att ett sådant uttalande från mig möjligen hade gått hem i Göteborg eller hos brandkåren men på hemmaplan bara hade förärat mig en plåtstege i skallen.
Efter att ha målat en tredje gång kom Agneta mumlande ner från övervåningen. – ”Jag får nog gå över till Uffe och be på mina bara knän att han kommer och målar.” Att just nu be den förnämlige yrkesmannen tvärsöver gården om assistans tyckte jag var en sällsynt god ide’ eftersom han häromdagen berättade att han hade problem med sin dator och just nu inte kunde fakturera.
Att stackars Agneta börjar bli desperat råder det i alla fall inget tvivel om eftersom hon gick ut på Facebook och menade på att hennes blinde gubbe lika gärna kunde ta sig an uppgiften. Det kan han nu inte eftersom han inte har tid. Han måste nämligen sitta vid sin dator och skriva hånfulla blogginlägg om sin strävsamma sambos vedermödor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>