Bloggen

Snacka om fördomar

november 20, 2008 § 0 kommentarer

Som synskadad utsätts jag ibland för fördomar och därför är det extra pinsamt när jag märker att jag själv är fördomsfull. En fördom jag upptäckt hos mig själv handlar om folks musiksmak.

Som färdtjänstkund åker jag mycket taxi och det är en hel del chaufförer med invandrarbakgrund och jag har hört min beskärda del av hits från Turkiet, Iran, Irak och andra exotiska länder och jag tycker oftast att den musiken är vansinnigt häftig även om sångarna inte alltid låter så där jätteglada. En chaufför frågade mig på kraftigt bruten svenska om han fick spela musik under resan och det tyckte jag var en bra ide. Han drog igång bilstereon och istället för de väntade klagosångerna i 7 takt eller Snoop Dog strömmade stenhård rockmusik ut ur högtalarna. Jag trodde att det var en tillfällig formsvacka eller en felinställd radiofrekvens men han kastade en blick på mitt långa hår, fick med rätta för sig att jag gillar hårdrock, och började diskutera gitarrister, trumslagare och sångare med en kännares hela insikt. Jag som undrade vilken del av Rinkeby han kom från var förstummad över sådana kunskaper hos någon jag trodde visste allt om Hip Hop och Rap och som jag förutsatte var minst distriktsmästare i Break Dance.

Jag åkte någon dag senare med ännu en invandrarchaufför men han hade radion inställd på en kommersiell och lättlyssnad kanal med ett blandat mesigt utbud. Mitt i låten ”Hooked On A Feeling” med Björn Skifs vände sig chauffören till mig och undrade på bruten svenska.

”Var är Björn Skifs, det var länge sedan jag hörde något nytt?”

Jag skulle aldrig ha trott att han visste vem Björn Skifs är men okej låten var trotsallt en världshit.
Jag hade varit på en repetition med Synliga och jag klappade lite förstrött takten på knäet till den musik jag fortfarande hörde inuti mitt huvud. Chauffören frågade om han fick sätta igång bilstereon för han tyckte att tiden gick fortare om man hade bra musik att lyssna till. Han tryckte igång CD-spelaren och med tanke på hur bruten hans svenska var så var jag helt inställd på exotiska tongångar i konstiga taktarter men till min förvåning strömmade uråldriga svenska schlagers ur högtalarna. Jag fick avnjuta Alice-Babs, Göingeflickorna och slutligen Edward Perssons ”Kalle på Spången” och jag undrade förbryllat hur det kom sig att en invandrarkille börjat lyssna till dessa artister. Vilken genomrutten CD rea hade han varit på och vilken sadist hade tutat i snubben att detta var hipp svensk musik?

Till er som orerar om att invandrarna kommer hit och påverkar vår svenska kultur i vad ni betraktar som en negativ riktning vill jag bara säga att ni vet inte vad ni yrar om och är bara fördomsfulla och är det så att våra nyaste medborgare skall utsättas för en sådan här kulturchock lär det inte dröja länge innan vi har FN, Amnesty International och kanske även Green Peace på oss och det med rätta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>