Hörde ni att den söta lilla kinesiska flickan som sjöng på OS invigningen bara mimade och att den lilla tjej som verkligen sjöng var för ful för att visas upp? Tänk om samma tankegång anammas i de två band jag sjunger i och jag får sitta i kulisserna eller bakom ett draperi och yla alltmedan någon mer fager typ frontar och gör schyssta moves, hjälp! Nu är det inte lika känsligt med utseendet för medelålders män som för små flickor och jag har med hjälp av musikens makt faktiskt fått en och annan kvinna att bli till sig i trasorna, så det så.
På tal om kraften i musik så lär den fantastiske simmaren Mike Phelps lyssna på Hip Hop strax innan han kastar sig i bassängen och simmar ifrån allt motstånd. Musiken tycks få igång blodomloppet så att han kan prestera bättre. Då tror jag att vi i framtiden skall passa oss för det tyska lagets simmare för det är därifrån de hårdrocksband kommer som har de mest snabbfotade trumslagarna och när väl de tyska simmarna börjar lyssna på band som Helloween, Gamma Ray, Edguy och Avantasia så kommer de att simma skiten ur dem som lyssnar på fjollig Hip Hop. Nu har Phelps tagit guldmedalj nr. 6 men kanske är det inte Phelps som simmar. Jag är blind så jag har inte sett snubben men det kan vara så att den riktige Mike Phelps är för ful för att representera USA i OS och man från ledningens sida känt sig nödsakade att skicka någon annan.
Nu är det faktiskt inte bara musik som fungerar som prestations höjare i mp3-spelaren för den tidigare svenska men nu norska simmerskan Sara Nordenstam (tror att hon heter så) som tog en ärofylld tredje plats hade en Harry Pottertalbok i sin. Hade hon istället lyssnat på en bok av Tolkien eller Terry Goodkind hade hon säkert haft guldet som i en liten ask, om det nu var hon som simmade och inte hennes snygga syster.
Jag som inte hade några större förväntningar för svensk del i detta OS har blivit positivt överraskad och det är kul när det är bra att vara ute och cykla. Två härliga silverpenningar och en Emma med hela folket och en Gustav som nog gjorde underverk för tillväxten inom svensk cykelsport när han berättade hur smärtsamt och hemskt det var att cykla till sig en pallplats. Det är utan tvivel sant för det gör även ont när jag bestiger motionscykeln och jag tar garanterat inte ut mig som dessa två medaljörer utan tvivel gjorde.
Därmed är det inte slut med de svenska framgångarna för vi har klivit fram och blivit världsledande i en gren jag inte ens visste om innan detta OS, nämligen, kast med liten medalj. Vi kan dock inte vara säkra på att få behålla den utmärkelsen eftersom vi skulle kunna bli orättvist bortdömda om det vill sig illa. Det avgörs på ett möte idag och det problem den svenska lagledningen brottas med just nu är om segraren i grenen är tillräckligt snygg för att skickas till detta viktiga möte eller om en lite mer bildskön stand-in snabbt måste vaskas fram.
Kommentera